Melanie hade inga planer på att sova förrän bussen hämtat alla på artisthotellet och kört dem till planet vid 07 i morse.

Men jag kände mig ändå lite orolig.

Kanske för att jag själv  missat ett gäng flyg genom åren (inte på Melodifestivalen, men det har mest berott på tur och snälla kollegor, får man väl erkänna).

Så jag såg till att Melanie ställde några larm.

Fem stycken för att vara exakt.

Av larmens namn att döma kan jag uttolka att Melanie är precis som jag. Man måste sätta en påminnelse när man ska göra saker. Annars glömmer man.

och det gäller också de allra viktigaste sakerna i livet.

Som att ringa sin röstcoach (”ring Suss” och ”Suss”).

Eller skicka ett meddelande till sin bästa vän (”sms:a Patrik”).

Eller bara att komma upp på morgonen (”VAKNA MEL”).

Eller komma ihåg att man måste bege sig nånstans (”GÅ NU”).

Men i natt betydde alla larmen samma sak: MISSA INTE BUSSEN TILL FLYGET FÖR DÅ KOMMER DU INTE HEM!!!

Och jag såg till att Melanie satte mobilen på laddning också.

37 procent är INTE att leka med en kylig natt i Örnsköldsvik!

Men 04:40 var det dags för mig att säga tack och god natt.

Då var stämningen fortfarande på topp och jag är faktiskt rätt säker på att festen höll igång tills bussen gick i morse.

Men undertecknad behövde bege sig till sitt eget hotell. Det var en nätt promenad på 25 minuter i uppförsbacke i ett Örnsköldsvik i minus 7 grader. Men strax efter 05 kunde jag somna utan att behöva oroa mig för att missa något flyg, eftersom jag är med reguljärkärran som lyfter vid 16.