Loreen har jobbat hårt idag med flera timar av intervjuer. Dels med svenska och utländska medier som fått inbokade slot-tider och sen ett mer informellt fanevent som svenska delegationen styrt upp, där Eurovision-sajter som hört av sig och bett om intervjuer bjudits in.

De flesta av er som läser bloggen har så klart koll, men det finns mängder av sajter som drivs av fans och helt ägnar sig åt Eurovision-relaterad rapportering. De heter saker som ESC United, Eurovisionary, Eurovoix, ESC Fun, ESC Today, Wiwiblogs, ESC Bubble, ESC Nation. Alla har lite olika sätt att jobba, så googla runt och kolla in dem, ni kommer hitta massor av andra också om ni är specialintresserade, och det finns sajter på mängder av olika språk också.

Väldigt många av de här sajterna vill så klart intervjua Loreen för just sina läsare och för att hinna med alla styrde svenskteamet upp en lokal där Loreen kunde träffa dem en efter en och så fanns det utrymme att sitta och hänga och vänta utanför i nån slags kösystem.

Jag tittade förbi där en sväng och Loreen har idag ägnat rätt många timmar åt att ge intervjuer, totalt blev det mellan 20 och 25 stycken och det går åt rätt mycket energi för att orka med sånt, hålla sig pigg i huvudet och svara på frågor från alla journalister.

Men jag har förstått att hennes team har sett till att inte boka varje dag fullproppad, utan se till att Loreen har gott om tid åt att vila, träna och göra alla de saker som hon behöver för att samla energi för det som är det viktiga, repetitioner och framför allt sändningarna.

Och medan Loreen har gett intervju efter intervju efter intervju, vad har jag gjort då? Förutom att titta förbi faneventet och hälsa på lite vänner, alltså? Jo, jag har varit på musikal.

A thong for Europe är en nyskriven så kallad jukeboxmusikal med Eurovision-musik. Jag tycker att det visar exakt hur stort engagemanget är i Storbritannien och framför allt Liverpool för Eurovision. Den riktade sig främst till en brittisk publik, och att hänga med i scouse-dialekten som talas här i nordvästra England är en utmaning, men det var underhållande.

Jag som supernörd är kanske lite trött på låtar som Save your kisses for me, Ding-ding-a-dong, Diva, Take me to your heaven och Making your mind up, men det fick igång publiken som även på matinéföreställningen stod upp i bänkraderna och dansade med. Jag tänker mig att den kommande Lasse Holm-musikalen kan bjuda på liknande stämning, även om jag tror att det är lite mindre snuskhumor i det manuset än i den här, som ju redan i sin titel heter ”En stringtrosa för Europa”, samtidigt som det är en lek ”A song for Europe” titeln på det som brukade vara Storbritanniens motsvarighet till Mello när de hade ett sånt tv-program.