Det kändes som decembers kanske märkligaste låtsläpp. Varför den låten? Varför just nu?

För fredagen före jul, den 22 december,dök det plötsligt upp en ny engelsk version av Timoteijs Mello-klassiker ”Kom” på Spotify, med titeln ”Come”.

Gissar att en och annan Timoteij-älskare såg det som en tidig julklapp, medan andra som märkte det höjde lite på ögonbrynen.

Timoteij tävlade med ”Kom” i Melodifestivalen 2010 och gick direkt till final, där de slutade på en femte plats. Ett år senare släpptes en engelsk version av låten, med titeln ”Run”.

Men nu dök det alltså upp en ny engelsk version, med ny text och den direktöversatta titeln ”Come”. Den nya engelska texten ligger betydligt närmare det svenska orginalet. Och kan också tolkas betydligt snuskigare. Sjunger de ”come with me come”, eller ”come, make me come”? Det kan nog faktiskt diskuteras…

Men varför dök den här låten upp just nu? Jo, Gustav Eurén, en av låtskrivarna, har förklaringen.

Timoteijs ”Kom” är med i den andra säsongen av tv-serien ”Dr Death” som släpptes på den amerikanska streamingtjänsten Peacock i torsdags. Och inte bara en liten snutt, nästan hela låten, två minuter och 30 sekunder för att vara exakt.

Den andra säsongen av ”Dr Death” handlar ju om  kirurgen och forskaren Paolo Macchiarini som forskade vid Karolinska Institutet i Solna och opererade in konstgjorda luftstrupar.

Skandalläkaren dömdes till två och ett halvt års fängelse för grov misshandel eftersom han saknade de etiska tillstånd som krävdes för ingreppen vars vetenskapliga grund dessutom byggde på forskningsfusk.

Eftersom ”Kom” är med så pass mycket i serien bestämde sig låtskrivarna för att släppa denna engelska version på Spotify, så det är alltså därför som har ”Come” dykt upp där.

Jag frågade Gustav om det är Cissi, (Cecilia Kallin), som sjunger eller om det är hela gänget och han svarade:

”Det är Timoteij som sjunger med Cissi på lead förstås. Inte en nyinspelning. Den gjordes för ett antal år sedan men släpptes aldrig då…”

Så en tidigare outgiven version av låten alltså. Nu vet ni också.

Och den andra säsongen av ”Dr Death”, om Macchiarini, har kötds in av TV4 som kommer sända den med start 18 januari.

Nu har SVT släppt de första bilderna av hur Eurovision-scenen ska komma att se ut i Malmö Arena i maj. Och de här bilderna borde göra en och annan artist lite orolig, om de ställt in sig på Eurovision-succé med ett speciellt scenframträdande.

För så här skriver SVT i pressmeddelandet:

Det är en unik 360-gradersupplevelse som möter publik och tittare i Malmö Arena i maj. Scenen är placerad mitt i publikhavet och formad som ett kryss. Rörliga LED-kuber, LED-golv, ljus-, video- och scenteknik kommer kunna skapa stora variationer i arenan. Namnen bakom konceptet är Florian Wieder, Production Designer, och Fredrik Stormby, Light and Screen Content Designer.

Det är en minst sagt häftig scen. SVT fortsätter att gå i bräschen för att utveckla Eurovision och pusha gränserna för hur tävlingen ska gå till, se ut och moderniseras.

Men det finns nog ett annat gäng på SVT som kanske oroar sig lite nu. De som skapar scenshowerna för Melodifestivalen.

360-graderslösningen i Eurovision riskerar att ställa till det för de artister som tänkt sig ett framträdande där det mesta av scenshowen händer på ledskärmar i bakgrunden. Något som blivit vanligare och vanligare både i Melodifestivalen och i övriga länders uttagningar, för att inte nämna när andra länder planerar för hur de tänker sig sitt Eurovision-framträdande.

För här finns ingen sån naturlig bakgrund. Här kommer artisten att omges av publik från fyra håll.

Visst kan vi fortfarande ana nån slags backdrop där man på de här datorskapade bilderna placerat Eurovision-loggan och slagorden ”United by music”. Men mellan den väggen och artisten finns det också ett publikhav.

Så de artister som har siktet inställt på Eurovision, men planerat för en scenshow som framför allt bygger på ”häftigt content på led-skärm” skulle nog behöva planera om nu.

Tänk på det Danny, Dotter, Liamoo, Marcus & Martinus och ni andra Mello-artister som kanske är med och slåss för seger.

Att Eurovision får en permanent slogan, samma som tagits fram för årets tävling i Liverpool, meddelades i mitten av november.

Men färgerna och maneret hänger inte med när SVT ska förvalta UNITED BY MUSIC under Eurovision song contest i Malmö 2024.

Nu har SVT och EBU gemensamt gått ut med hur Eurovision ska se ut nästa år.

Jag fick hänga med digitalt på en liten förhandstitt under lunchen.

Med under presentationen var Johan Bello som är vd för produktionsbyrån Uncut och Sidney Lim som är designchef på Bold Scandinavia. De har jobbat på uppdrag av Christel Tholse Willers som är biträdande exekutiv producent för Eurovision på SVT och har skapat ett koncept som de kallar ”The Eurovision Lights”.

– Vi har inspirerats mycket av norrsken, men ville inte bara att det bara skulle vara ett norrsken utan en grafisk tolkning, säger Sidney Lim.

Samtidigt är det många starka färger som vi kanske inte är vana att se på himlen, ens vi som ofta ser norrsken. Som rosa, gult, lila och blått, orange, cyan.

– Varje gång det dyker upp så ska det förhoppningsvis vara något nytt i det man ser, säger Sidney Lim angående den stora variationen av färger och färgkombinationer som man inkluderar.

Typsnittet som ska användas är desto enklare, och det förklarar Sidney Lim med att det behövs för tydligheten när norrskenet dominerar bakgrunden.

Det tycks också innebära att även Eurovision-hjärtat och flaggorna som ska symbolisera de tävlande länderna också kommer att kunna använda sig av ett pixelerat maner.

En av de andra journalisterna under presentationen gör snabbt en jämförelse med Spotify Wrapped och när en kollega råkar gå förbi min skärm under presentationen är hennes reaktion densamma.

Sidney Lim plockar upp jämförelsen och svarar:

– Vi ville mixa komplexitet och enkelhet, det är nog väldigt svenskt på ett sätt. Det handlar inte om hur många ingredienser vi har utan hur vi använder det.

Här kan ni jämföra själva, tycker ni också att Eurovision-maneret påminner om Spotify Wrapped?

Jag ser definitiva likheter i de skarpa färgerna som får mig att tänka nostalgiskt 80- och 90-tal. Christel Tholse Willers nämnde snarare 70-tal under presentationen.

Men nån kopia är det så klart inte. Bara en tydlig svensk inspirationskälla.