Adam Woods är först ut och kom inte och säg att det här inte ser ut som spermier.

Nu tycker jag att han sätter sången ordentligt, men han känns nervös. Mycket nervösare än förra året. Det är nåt annat att kliva fram på scenen och vara frontartist än bara featuring.

Sluttonen blir bara nåt litet fjös, jag vet inte riktigt vad som hände där. Men nu har han fått repa med publik. Till i morgon kommer självförtroendet kunna vara där.