Dansarna står vid kanten av scenen fortfarande på, men utanför bild när Chelsea Muco börjar i mitten. Så kommer de in två och två och gör henne sällskap.

Att se det här på scenen är nåt helt annat än att bara höra låten under uppspelningen.

Det är färgglatt och festligt, inte lika hög energi som Panetoz, vars Pa Moudou varit med och skrivit den här låten, men härlig afrobeat-pop.

I första genomsjungningen känns det som att Chelsea tar det lugnt med sången, speciellt i första verserna. Eller så är det ljudmixen i arenan som gör att hennes sång dränkts i produktionen. Jag tror nog det senare, för i slutet hörs det hur bra hon sjunger, men jag hade gärna hört hennes röst mer.