Clara Klingenströms andra genomsjungning. Det är vindmaskiner bakifrån som gör att gummiremsorna från verkstadsrummet fladdrar, precis som det brukar göra lite grann när man öppnar de stora hangarportarna in i ett sånt utrymme. Autentiskt ändå.

Clara sjunger med attityd och känsla.

Jag tror att det här är precis det som tv-tittarna förväntar sig att hon ska komma tillbaka med, utan att för den skull göra att någon känner sig besviken.

Första versen märks knappt, men så kommer refrängen igång. Och sätter sig.