Engmans kapell sjunger Norrland och det är en berättelse om att ha gett sig ut i världen men sen längta hem igen.

Det är spelmansglädje, i svensk dansbandscountry med fiol, med en lite quirky-rolig no-no-no-no-no-norrland-hook.

Det är oväntat smittande härligt på nåt sätt. Urtöntigt. Och kul.

Och så får vi en höjning i slutrefrängerna. Jag hade inte väntat mig att jag skulle gilla det här, men det gör jag.