Folk övergav efterfesten i drivor. Det är första gången på en Mello-efterfest som jag har tittat på klockan 02:10 och önskat att festen skulle ta slut. (Nej, jag kan inte bara gå hem, jag jobbar ju och känner ju visst ansvar för att ni ska få veta allt som händer).

Jag hörde många klaga på att det var alldeles för hög ljudvolym så man inte kunde tänka, och direkt utanför festlokalen var det städbelysning så där ville man inte sitta.

Dessutom var det väldigt många gäster som inte gick att förstå hur de hörde dit. Det kändes som vänner till vänner till vänner på ett sätt som gjorde att det var mer fans än folk som jobbar med Mello på plats. Och det drar också ofta ner stämningen.

Men Farah Abadi lät sig inte nedslås, hon var kvar på dansgolvet med sitt gäng.

Detta trots att festlokalen såg ut så här.