Engmans kapell har verkligen en smittande refräng, men det brukar vara svårt för den här typen av banduppställning och ”spelglädje” på Melloscenen.

Speciellt om man inte redan från början är ett känt namn. Det innebär att Engmans kapell kommer få kämpa med att gå genom rutan.

Samtidigt sticker det här ut. Det är snällglatt så det skriker om det. Och därför härligt.

Tredje och sista genomsjungningen nu. Nu sitter texten för Pär. Hyfsat i alla fall.

Man har gjort det här numret enklast möjligt. Pär Engman sjunger rakt in i huvudkameran under stora delar av låten. Förutom när en stedicam kommer in precis framför honom.

Och så får vi en handklapp från hela bandet genom en härlig tonartshöjning där det i sista genomsjungningen också sprutas ut ett gult och rött konfetti.