Klaudy börjar på knä i sin våtmark och ställer sig upp under de första textraderna.

Han sjunger inte alls illa. Det här är en fin svensk popvisa och han har inlevelse.

Men den går på samma konto som Clara Klingenström och här är frågan om Melodifestivalens gamla ”regel” om att pojke slår flicka håller i sig, eller om det snarare är den andra ”regeln” om att veteran slår ut nykomling som trumfar.

Jag måste säga att det känns konstigt att de här två låtarna tävlar mot varandra i samma deltävling. Och dessutom ligger direkt efter varandra.

Det är som om Fröken Snusk och Lia Larsson skulle ha legat i samma deltävling. Eller för den delen två rocklåtar, två dansbandslåtar eller två stora ballader.

För de rör sig definitivt i samma kvarter musikaliskt.