Annika Wickihalder har kommit in på scenen med sina spegelpelare.

Nu tittar hon in i kamerorna mycket mer än igår, så nu får vi vara med i de känslorna som hon igår stängde inne genom att blunda. Det är betydligt bättre!

Jag tycker också att Annika hittat dynamiken bättre här i första genomsjungningen. Hon tar inte i för full kraft från start, utan låter låten bygga upp.

Den här låten växer på mig, mycket tack vare Annikas charm och utstrålning.

Jag tror att många kan gilla det här på lördag. Annika har absolut chans att ta sig vidare. Hon skulle absolut kunna bli trea med häng på finalplats.