Senast jag träffade Axel Schylström var på efterfesten i Eskilstuna.

25 timmar senare stod han med skidorna på i Mora för att köra Vasaloppet och tog sig i mål på 11 timmar, för en välgörenhetsinsamling.

Axel är så stolt över det (med rätta) att han blev besviken när vi hade pratat med varandra i säkert 12 sekunder och jag inte hade ställt en enda fråga om Vasaloppet.

Robin Bengtsson var däremot inte särskilt imponerad.

Axel körde nämligen öppet spår, i veckan före själva tävlingen.

– Öppet spår räknas inte. Då har du inte kört Vasaloppet, sa Robin till Axels förtret.

De var riktigt oense om öppet spår kunde räknas som att man åkt Vasaloppet eller inte. Robin föreslog att de både skulle åka Vasaloppet nästa år, bara för att kunna konstatera att de åkt det riktiga loppet, men Axel ville inte ta i hand på det och fortsatte sura.

Han var så slut i kroppen efter de 11 timmarna på skidor att han nog inte riktigt är beredd på att göra det igen.

Men Robin Bengtsson vägrade ge sig:

– Ska vi ta i hand på det? Vi åker nästa år båda två.

Axel fnyste bar och vägrade ta Robins hand.