Israels Eden Golan och låten ”Hurricane” är inte favorittippad.

I Malmö har hon suttit isolerad på sitt hotell, där bara den israeliska delegationen bor, och inte träffat sina medtävlande annat än i samband med sina egna, kraftigt säkerhetsövervakade repetitioner i Malmö arena.

Demonstrationer mot det faktum att Israel tillåts tävla i Eurovision trots kriget i Gaza syns och hörs på Malmös gator.

Debatten i våra grannländer Finland, Norge och Island har gått så varm att den isländska kommentatorn hoppat av, vissa recensenter vägrar tycka till om låten och kampanjer förs om att stänga av tv-sändningen när hon ställer sig på scenen.

I Norge en oro för att folk inte ska ha hunnit slå på tv-apparaterna igen tills deras representanter Gåte kliver upp på scenen direkt efter Israels bidrag.

Men med de högljudda protesterna mot Israels Eurovision-närvaro förs lika vokala kampanjer för Eden Golans plats i tävlingen. Och de som hoppas att den israeliska delegationen snöpligt kommer vinka adjö till Malmö redan efter semifinalen behöver tänka om.

För inte nog med att ”Hurricane” garanterat kommer att ta sig till final i Eurovision. Det finns en möjlig väg till seger för Israel på lördag.

Och protesterna mot Eden Golan är en av anledningarna, om än inte den enda.

För när det är 26 låtar i finalen så går det inte att proteströsta.

Det går inte att rösta bort någon som man tycker illa om. Men det går att kampanja för att samla stödröster.

Och där ligger det israeliska bidraget steget före alla andra, med redan uppbyggda kanaler inom proisraeliska grupper och judiska föreningar runt om i hela Europa.

Först och främst, låten ”Hurricane” är en riktigt stark ballad. Det vi har sett av Eden Golan på scenen känns både tryggt och snyggt, hon ser bra ut, hon sjunger bra och det ser ut att vara en riktigt spektakulär show.

Det räcker för att några av dem som inte vill rösta på galna cirkusnummer och stökiga skojlåtar kommer kunna tänka sig att rösta.

Israel kommer med största säkerhet också få en del röster från dem som gillar låten och tycker att en ung tjej som Eden Golan inte ska behöva klä skott för krig och vad som händer i Gaza.

Och så har vi mängder av kampanjer på nätet.

För varje propalestinsk kampanj som uppmanar till bojkott av det israeliska bidraget finns det minst en som istället uppmanar till att rösta på henne, att stötta Israel genom att höja låten ”Hurricane” och ge Eden Golan ett bra resultat i Eurovision.

Och där ligger själva kärnan. Det går inte att rösta bort. Det går bara att rösta fram.

Det gör att Eden Golan kan samla en hel del telefonröster.

Och jurygrupperna då? Där lär det vara mer splittrat. De ska i första hand se till kvaliteten på låt, artist och scenshow, och då borde Israel kunna kamma hem en hel del poäng, så länge Eden Golan inte klappar ihop på scenen.

Den jurygrupp som ger högsta poäng till Israel kan räkna med ilska, hat, hot och förtvivlan från propalestinska aktivister. Men de jurygruppsmedlemmar som skulle välja att nolla henne lär utsättas för minst lika mycket från proisraeler.

Så då kan man tänka sig en kompromiss, där Eden Golan hämtar hem 3:or, 4:or, 5:or och 6:or från de allra flesta jurygrupper.

Ett tävlingsår där favoriterna Schweiz och Kroatien delvis riktar sig till samma målgrupp och kanske inte heller vinner jurygruppernas högsta poäng skulle därför en utmanare kunna glida förbi på ytterkanten och överraska. Och det skulle kunna bli Israel.

Det här är en insikt som har spridit sig i Eurovision-världen under den senaste veckan. Vad en israelisk seger skulle innebära för Eurovision är det många som inte ens vill tänka på. Men en delegationshöjdare sa det som många tänker, i förtroende, men ändå rakt ut:

”Jag vill inte ens tänka på det. Hur mågna länder skulle inte hoppa av direkt då? Det skulle vara slutet för Eurovision.”

Och kanske har personen rätt.

När tävlingen i år i allt överskuggats av demonstrationer, politiskt fulspel, protester, hot och säkerhetsarrangemang, vilka tv-bolag ska då i framtiden vilja lägga pengar, många miljoner, på Eurovision song contest?