Benjamins röda mick bryter av mot den svarta outfiten och ljuset på scenen.

Jag gillar den här typen av detaljer. Där allt är genomtänkt.

Benjamin Ingrosso är sist ut att repa idag. Hans låt Dance you off får mig att i stället vilja sjunga: ”Just wanna sex, sex, sex you up”. Det tar ett tag varje gång innan ajg inser att han inte sjunger de raderna.

Kanske är det en liten blinkning till Color me badds I wanna sex you up.

Scenkläderna är svarta, med en svart läderjacka med väldigt långa läderremsor från ärmarna. De blir en effekt i dansen.

Man tror att Kamferdrops har en enhörning på den stora skärmen bakom sig. Men icke.Det är en stackars ponny som fått en glasstrut på mulen.

Vem är det som hatar rosa ponnyar?

Vem är det som hatar god glass?

Vem vill förstöra för både ponnyn och glassen genom att mosa den ena på den andra?

Jag kräver ett svar!

Jag fattar ju att det är en grej att Kamferdrops ska gå runt och se loj och ledsen och uttråkad ut. Men det brukar inte funka i Melodifestivalen.

Tv-publiken vill få se känslor. Och glädje är väldigt viktigt. Om det är en sorglig låt så vill man åtminstone se känslor när låten är över. Men det här är inte en i grunden sorglig låt. Därför blir det lojja ansiktsuttrycket väldigt tråkigt.

Och jag tycker att det gör framträdandet sämre, tyvärr. I en låt som jag tycker är mysigt härlig och popschlager-hittig i sin dansbandshouse-grej.

Jag tror att Kamferdrops tänkt helt fel i sitt nummer. Det att hon är helt energilös och har stoneface under hela låten vägs tyvärr inte upp av trolleritricks och skägg-Kamferdrops och andra look-a-likes.

Det blir bara så energilöst.

Jag saknar verkligen glädjen i det här numret. Det skulle kunna vara ett festligt härligt framträdande.

Men det där valet att alla ska se allvarliga ut, alltså nej. De ser bara uttråkade ut. Och då riskerar tittarna att få samma känsla av deras framträdande.

Kikki Danielssons framträdande är precis det hon ska göra nu, tycker jag. Det är så enkelt och snyggt och värdigt henne.

Hon blir en countryqueen med sitt band och det känns som ett härligt liveframträdande i valfri tv-show. Skulle kunna vara i Letterman show eller Saturday night live.

Men hon får lite problem när mikrofonsladden fastnar och hon måste dra loss den för att kunna sjunga ordentligt. I princip alla andra väljer ju att sjunga med trådlösa mikrofoner.

Nu har SVT:s personal haft avtalsenlig fikapaus och vi får Kikki Danielsson på scenen. Hon hade sina scenkläder på redan i går. Det är den blingade ljusa jackan med cowboyfransar och svart under.

Bandet har svarta kläder.

Stackars Edward, han är vid andra genomsjungningen så osäker att han tappar i princip varneda kamera i inledningen och rycker till nervöst när han inte kan minnas var han ska titta.

Han blir betydligt säkrare så fort maträtterna kommer in och liksom ger honom självförtroendet att fortsätta. Men han har svårt att hitta takten i sången.

Men det som möjligen kan avskräcka tv-tittarna från att rösta på lördag är att han inte känns så där härlig på scenen som han alltid brukar vara annars.

Han är inte i sitt rätta element och det märks. Möjligen skulle den obekvämheten, som så tydligt lyser igenom, få folk att välja bort Edward Blom på lördag. Men samtidigt kan folk istället falla för det fullståndigt vansinniga i att ha dansande maträtter på scenen.

Oj, Edward Blom tycks om möjligt ännu nervösare på scenen. De första två stroferna i första genomsjungningen blir så falska sångmässigt att jag liksom har svårt att återhämta mig tills dess att maträtterna kommer in och dansar kring honom.

Men samtidigt är det här ju inte en låt som är till för skönsång. Det här ska underhålla. Och det kan det mycket väl göra på lördag.

Renaida har ett fantastiskt minspel som blir extra roligt att följa i stillbildsformat.

Hon spelar liksom ut hela registret av känslor.