Nu är det presskonferens med David Lindgren. Han får börja med att spexa lite på scenen inför kamerorna.

Soundtrack of our lives-Ebbot gillar det här med Melodifestivalen tycks det. Han har gjort mellanakt tidigare och nu är han tillbaka igen på lördag.

Till sin hjälp har han en hel barnkör utklädda till superhjältar, enligt SVT Nyheter Värmland. LÅten de ska sjunga är en gammal hederlig schlager, Anita Lindbloms ”Sånt är livet”.

Efter mitt inlägg om G:sons skämt kring Jazzgossen och att låten är hundra år gammal har jag fått lite mejl om hur upphovsrätten fungerar.

I Sverige gäller att upphovsrätten är giltig i 70 år efter upphovspersonens död. Så i Jazzgossens fall gäller dels att texten skrevs av Karl Gerhard som dog 1964. Och musiken av Edvard Brink som dog 1970. Den låten är därför upphovsrättsskyddad fram till 2030 (text) och 2040 (musik).

Men man skulle ändå inte kunna plocka melodin till Melodifestivalen 2040, eftersom kraven för at få tävla i Eurovision är att låten inte är utgiven tidigare. Och Jazzgossen är ju på alla sätt utgiven. Gång på gång på gång.

Det här har G:son fullständig koll på så klart och skämtade givetvis.

Jag är dock lite osäker på hur man resonerade med låten Nattens drottning i Melodifestivalen 1989, där en aria från Trollflöjten ingick, om jag inte förstått fel.

Det roligaste med minglet var ändå att jag, precis på väg därifrån, hann byta några ord med Thomas G:son som skrivit Edward Bloms låt. Jag kunde inte låta bli att påpeka likheten med Karl Gerhards Jazzgossen.

– Det tog väl inte lång tid att lista ut, skrattade han.

– Den låten är hundra år gammal. Den är fri att användas, fortsatte han.

Älskar självdistansen. Thomas G:son är ju expert på att identifiera ett sound i en låt och sen skriva en låt på samma känsla, som ger en bekanthet och hittig-het utan att övberhuvudtaget vara för nära tonföljder eller liknande så att det skulle kunna kallas för plagiat.

Men det här ska jag komma ihåg. ”Den är hundra år. Den är fri”.

Jazzgossen gavs ut 1922. Så ja, det är faktiskt nästan 100 år sen. 96 i alla fall. Upphovsrätten på musik i Sverige är 75 år. Sen räknas verket som fritt.

SVT har gjort om upplägget för torsdagskvällen i år. Det blir inga riktiga välkomstfester. I stället ska artisterna intervjuas på en scen på stadens torg en och en och sen blir det lite mingel på artisthotellet så att vi journalister ska kunna fånga dem och ställa lite frågor.

På Stortorget i Karlstad var det rätt gott om folk i mitt tycke. Tills jag förstått att det i förväg rapporterats i lokala medier om att torget har kapacitet för 10 000 och att man räknat med fullsatt.

För framför scenen hade det kanske samlats 400-500 pers. I mitt tycke en bra uppslutning en kylig februaritorsdag i mörker och snöslask.

Härligast var jublet över Kikki Danielsson och hur publiken skanderade hennes namn.

Minst härligt var det faktum att vi var utomhus en torsdagskväll i februari i snöslask, mörker och viss nederbörd.

Minglet därefter blev det verkligen inte mycket med. Man kom, man tittade runt. Man gick därifrån.

Artisterna i Malmö har en riktig välkomstfest att se fram emot, eftersom Malmö kommun inte ville slopa det klassiskt pampiga stadshus-välkomnandet som staden gjort till tradition.

Men tills dess får ni tyvärr nöja er med att det inte blir många blogginlägg från de här tillställningarna. Det finns helt enkelt inget att blogga om.

Kamferdrops blev precis intervjuad på scenen av Jovan Radomir här på torget i Karlstad och skulle beskriva sina låt. Hon började snabbt:

– Den är som en dagsfylla på en camping.

Sen kom hon på att det var massor av barn i publiken.

– Ja, eller inte dagsfylla, utan dags… eh… eller som på en camping bara.

Det var väldgit roligt att höra hur hon försökte förklara bort sig där.

Det är detaljerna som gör det. Och Melodifestivalen brukar vara extremt duktiga på de där sista små detaljerna som fulländar helheten.

Som den här listen i greenroom. Som med största sannolikhet aldrig kommer att synas i bild.

Till och med där står det Mello. Det är alltså en tejpremsa längs med golvet inne i greenroom.

Nu är repen över för vår del och vi måste lämna arenan vi i pressen. Mer blogg så fort det händer något som jag kan uppdatera er om.

Givetvis kommer jag att uppdatera er om vad som händer under kvällen på välkomstminglet ikväll.

Benjamin hinner bara ta några toner i sin tredje genomsjungning innan musiken bryter.

– Sjöng jag så dåligt? utbrister han på scenen.

Men det är bara ett mindre tekniskt strul och snart får han börja om igen.

Benjamin Ingrosso har byggt sitt nummer till att dansa tillsammans med ljusrören som i varje takt och varje steg är uttänkta att hänga ihop.

Vid uppspelningen igår, när vi bara fick höra låtarna, tänkte jag på det här som en finalkandidat, men absolut inte som segerkandidat i Friends.

Men med det här numret kommer han absolut att vara med och kunna slåss om slutsegern.

Han är stensäker på scenen, och vet precis hur han vill sätta varje ton. Benjamin blir också sexig på precis rätt sätt i det här numret.