Det är ganska många artister som är förkylda här i Karlstad, men Benjamin sa under presskonferensen att han mådde bra och inte hade drabbats av nån melodifestival-förkylning.

Men lite snorig tycks han ändå vara…

Nu visar Henric von Zweigbergk upp Benjamins scenkläder på galge.

Jag känner att det här kommer bli jättesnyggt i det här numret. Precis det jag satt och önskade för en minut sen, typ. Enkelt, stilrent, enfärgat, för att passa till ljusskiftningarna i lysrören.

Och jag tror att jag kommer lägga ett bud på den här jackan om den råkar bli över nångång…

Benjamin Ingrosso är ensam på scenen framför massor av lysrör, som blinkar, byter färg och bildar mönster.

Det här är ett genomsnyggt nummer som dessutom känns varmare än den isblå känslan han hade på scenen förra året i foliesnäckan.

Han gör dessutom flera poser som antagligen kommer bli väldigt effektfulla när han har sina scenkläder på sig. För jag gissar att det här inte är scenkläderna, eller?

Kamferdrops avslutar med lite pyro i sista genomsjungningen. Genom en eldsprutande saxofon.

Det här är bara för knäppt hela numret. Men jag fullkomligt älskar det.

Skönt också att Kamferdrops har en enkel mask med enhörningshorn på så den inte blir för plåttrig som många av hennes andra masker.

Det är ett ganska energilöst nummer egentligen. Kamferdrops studsar inte runt, det är inte massa tjoande och glädje på scenen. Alltid känns ganska mellow.

Visserligen är det ett dance break, med break dance, av en av Kamferdropparna. Vem vet jag inte riktigt.

Men det är mycket att titta på och jag blir glad och varm av det här. Låten är dessutom supertrallig, det var den jag hade på hjärnan i morse.

Main Kamferdrops är inte den som fyrar iväg leenden under sitt framträdande direkt. De andra dropparna gör det, men hon håller en allvarlig min. Jag vet inte om det är en grej, för jag skulle annars gärna se lite mer leenden från henne.

Slutet är härligt när hela familjen Kamferdrops kommer fram på den främre plattformen på scenen och omger Main Kamferdrops som sitter på scenkanten.

Men här skulle jag gärna se att hon fyrade av lite leenden.

Hur nummeransvariga Mari Ryberger kunde hitta rätt Kamferdrops för att gå igenom hennes nummer inför andra genomsjungningen har jag ingen aning om.

Kamferdrops börjar liggandes på scenen nästan dränkt i tungrök. På scenen ser vi också fyra pastellrosa pappträd.

Oj, det här är numret är mycket förvirrat. Det är nämligen fyra Kamferdrops på scenen. Och det går liksom inte att säga vem som är vem.

Även om den skäggiga versionen skulle kunna räknas bort. Och när de ändå har masker på sig så spelar det ju inte så stor roll.

Dessutom är Tobbe Trollkarl-akten kaxig. Ett sån där ”damen blir söndersågad i lådan”-nummer som gör mig alldeles förvirrad och fascinerad på samma gång.

Nu så, ser vi Tobbe Blom på scenen. Han förbereder sig för Kamferdrops nummer.

Kikki Danielsson gör en genomklassisk och innerlig countrylåt, som känns precis helt rätt för henne.

Hon börjar stående mitt på scenen innan hon tar typ 3 steg till en pall där hon sätter sig framför bandet och sjunger.

Numret avslutas sen med att hon reser sig igen och sjunger in i kameran. Då tas de sista 1,5 stegen.

Man blir glad av att se Kikki Danielsson på scenen och rösten är bra. Det finns fortfarande risk att Kikki åker pladask ut och kanske till och med hamnar på sista plats den här veckan.

Men det är inte ett Charlotte Perrelli-fiasko. För det här är värdigt och snyggt och Kikki är fin på scenen.