Nu har Fab Freddie dykt upp här i schlagerstaden också. Freddie ska ju vara Davids sidekick under hela tävlingen.
Ni som följt bloggen tidigare vet att jag inte är en särskilt duktig fotograf. Jag är glad över att Freddie också vet det, så han får ha överseende med att min bild inte blev toppenfin…
Men härligt att ha honom på plats, hans bullrande skratt hördes över hela lobbyn.
Fick precis ett mejl från Ken Ring. Han var ju på tåget hit till Karlstad i förmiddags och jag funderade över vad han kunde tänkas ha för sig i Melodifestival-staden. Om han kanske skulle köra bakom Edward Blom eller så…
Nu fick jag ett mejl från honom:
”Du är snabb. Har skrivit ett av finalbidragen grabben… i smyg”
Hmm, det tror jag ju inte riktigt på. Men kul att du hörde av dig, Ken!
Nu kom David Lindgren med hela familjen.
Det regnar snöslask ute så jag stannar inne och tar den här bilden när David och Kristina plockar ur bilen.
Såväl Kristina som barnen ska följa med under turnén. Skönt, för David och skönt för Kristina tänker jag!
SVT har publicerat texten till Edward Bloms ”Livet på en pinne”.
Den innehåller en stor mängd mycket märkliga ord. Bland anant är det nog första gången någon i Melodifestivalen sjunger om en ”glaserad spädgris” eller ”smaken av en stilton” eller ”känslan av att knåda en biff tartare”.
Dessutom säger rytena om att vi kommer få se såväl dansande hummer som smältande ost på scenen.
Klockan 18 ikväll får vi i pressen höra låtarna. Det här ska bli spännande…
Jag hörde nyss Edward Blom i lobbyn. Han hade inte sovit så mycket i natt så han hade blivit förvirrad och dörfr dessutom missat tiden för lunchen och därmed heller inte ätit.
– De två sakerna som gör mig helt omöjlig, utbrast han.
Får hoppas att Edward får sig en liten tupplur och nåt att mumsa på så att han blir på bättre humör…
En av dem som rasade in var en man med två hattar på huvudet. Jag såg honom först bara bakifrån och funderade över om det var nån form av hipp ny trend att hatten skulle ha två brätten.
Men så vände han sig om och visade sig vara Rickard Engfors.
Så inte en hipp ung man med ny hatt-trend alltså.
Rickard är inblandad i ett gäng nummer i år, den här veckan Kikki Danielsson.Så hattarna är givetvis till hennes framträdande.
Kikki kommer inte direkt dansa på scenen i år:
– I dagsläget kommer hon ta två och ett halvt steg, men det kanske ändras, säger Ricakrd och skrattar.
Oj, nu rasade en väldans massa folk in på artisthotellet. Och det blev rörigt som tusan i lobbyn. Tåget var över 30 minuter sent till stan så det var lite stresskänslor bland artister och team som dök upp här, men också känslan av en klassåterförening. Åtminstone för mig som inte sett hälften av alla sen typ förra året. Jag kramades för mycket och fotade för lite så har tyvärr inte bilder, men Kikki Danielsson trillade in och även Sigrid Bernson.
På plats i Karlstad märks det direkt att Melodifestivalen i år har en bilsponsor. Som givetvis ser till att tillhandahålla ”official car”-bilar till artisterna som kommer med tåget.
Lite trist utförande bara. Hade varit betydlgit mer effektfullt om de verkligen draperats i Melodifestival-loggan. Nu känns det som nån form av limousintjänst från hotellet eller nåt.
Om jag var avundsjuk över att inte bli upphämtad i en officiell bil? Ja, det regnar ju! Var är solen i soliga Karlstad?
Okej. Det här kommer bli en rolig vecka, det märker jag redan nu.
När Renaida ska försöka packa ihop sin resväska igen visar det sig att skorna är för stora så att de inte får plats. Hon lyckas inte stänga väskan ens när hon satt sig på den. Den går helt enkelt inte igen.
Plan B skrider till verket: Renaida får plocka fram en nedpackad reservväska och lägga över saker i den i stället. Och ur den väskan trillar hennes nedpackade hemlighet.
För det viktigaste som Renaida packat med sig till Karlstad är – ketchup i engångsförpackningar.
– Det är bara i reserv om de inte har, säger hon.
– Jag älskar ketchup.
Jag är ganska säker på att det inte råder ketchup-brist i Karlstad, Renaida. Men vem vet. Kanske är det en bristvara i de värmländska skogarna…
Jag hör hur Renaida börjar gapskratta. Och samtidigt låter ledsen och besviken. Och ändå inte kan sluta skratta.
Hennes favoritskor har plötsligt gått sönder.
Och det ser ut som att skon pratar när hon vickar på sulan och visar gapet. Jobbigt om den där sulan trillar av, tänker jag…
Men Renaida tänker inte utmana ödet, hon gräver fram ett par reservskor ur resväskan och byter pjucks och börjar fundera över var hon ska få tag i superlim för att laga platåerna.