Ungerns Joci Papai har en mjölkkanna med sig på scenen som han trummar på. Men det är inget cirkusnummer.

Det här är etnopop med mycket eld runt hela scenen. Kanske lite för mycket Sertab över soundet och därmed också känslan av tidigt 2000-tal snarare än 2017.

Alltså jag kan inte bestämma mig kring holländska OG3ENE. Ibland känns det som ett snyggt, kaxigt brudigt En Vogue-nummer.

Men stämsången ger mig obehagliga rysningar. Då känns de istället som självgoda och överpretentiösa musikskoletjejer som älskar att förstöra låtar genom att waila sönder dem.

Rumäniens Ilinca joddlar medan Alex Florea rappar. Japp, det stämmer. De gör det i en färgexplosion av fåglar och blommor på skärmarna.

De gör det tillsammans med två gigantiska kanoner på scenen. Som inte får skjuta ut konfetti på grund av Eurovisions regler. Och därmed tappar kanonerna sitt värde.

Maltas Claudia Faniello bjuder också på ett gäng selfies bakom sig på scenen.

Med tanke på hur många som gör det i år så försvinner hela effekten.

Makedoniens Jana Burceska gör Dance Alone, men de borde ändå inte ha lämnat henne ensam på scenen, för hon fyller inte ut den tillräckligt.

Jana har också hakat på selfietrenden.

Österrikes Nathan Trent har lånat hela Dreamworks-loggan med sig upp på scenen.

Jämför:

Men det funkar. Låten som egentligen är ganska trist, lyfter faktiskt med framträdandet och han är charmig på scenen.

Nu äntligen får artisterna börja repa. Först ut är Serbien som har snott med sig delar av Katy Perrys Fireworks in i låten In too deep.

Tijana har en genomskinlig klänning på sig och hennes dansare har ännu mindre.

Det här drar ut på tiden. Öppningen är inte färdigrepad förrän nu, efter en halvtimme. Jisses.

Och när programledarna sen ska fortsätta med sina manus visar det sig att de inte har lärt sig dem alls. De läser innantill och hamnar fel.

Nu drar andra semins första genrep igång, med de tre programledanra på scenen. Nu repar de inte i sina scenkläder.

Två av dem håller i öppningsnumret, genom att spela ett lokalt ukrainskt flöjtinstrument och dragspel och framföra Euphoria, Fairytale, My number one och Rise like a phoenix – alla arrangerade som urkainsk folkmusik.

Givetvis bryter de mitt i och blir tvungna att ta om det hela. Men så är det också bara ett första genrep.

Ett ganska typiskt Eurovision-nummer.

Men allt är kaos under repet. Programledarna ser ut att vara irriterade på varandra och när numret bryts ett antal gånger gormar de åt varandra på scenen.

Jag skulle också vara arg om jag gjort ett så dåligt program som de gjorde i går.

Den här skärmdumpen från Oddschecker 14:56 visar de stora spelbolagens Eurovisionodds just nu. Italien är fortfarande den stora favoriten. Flera sajter ger knappt odds på Francesco Gabbani alls. Portugal ligger kvar som stadig tvåa, men Sverige sjunker.

Storbritannien har tagit sig förbi Robin, som trots att han gjorde succé igår, nu bara är sexa bland spelbolagen. Just Storbritannien ska vi kanske ta med en nypa salt även om de har sitt bästa bidrag på evigheter, för det är många britter som spelar.