Det är mycket kvinnobröst på skärmarna i presscentret idag. Först Georgien och nu Island och artisten Svala med en mycket djup urrningning.

Jag gillar verkligen den här låten, Paper, men stylingen blir så hård och stram på henne att hon känns mer som den onda styvmodern än som Snövit. Synt.

Azserbajdzjans artist Dihaj har en svart tavla bakom sig när hon sjunger sin låt Skeletons.

Den svarta tavlan är fylld med ord, men de har inte riktigt tänkt på det här med rättstavning.

Eller vad sägs om ”bad buy” (dåligt köp) istället för ”bad boy” (dålig pojke) och ett saknat R i det som ska vara det engelska ordet för spegel, mirror.

Finska duon Norma John gjorde ett riktigt bra rep nyss. Sångerskan Leena känns säker på scenen och hon sjunger väldigt bra. Låten Blackbird är en avskalad visa, enkel musiksättning som sticker ut i den andra semifinalen.

Förra året var Sverige det enda nordiska landet i final (och vi var direktkvalificerade), men i år tror jag att Finland också har chans att göra det.

Oj, Montenegros artist Slavko Kalezić är verkligen något extra på scenen. Inte sångmässigt. Han har rejäla problem med tonerna.

Men framträdandet. Det är en höjdpunkt.

Eurovision behöver den typen av nummer där man kastar in extra allt, överdriver och ger cirkuskänsla.

För Slavkos del är det hans fläta. Den är allt. Flätan sträcker sig till nedanför rumpan och svänger med i dansen.

Slavko vickar på höfterna som om han dansade hula-hula och har till det på sig glittertights och en svart, helt genomskinlig topp som visar alla muskler.

Det här är så underhållande. Flätan lever liksom sitt eget liv!

Blanche från Belgien var en ganska tidig favorit i tävlingen och låg högt på vadslagningslistorna.

Sen visade det sig att hon inte kan sjunga live. De har lagt låten alldeles för lågt för hennes omfång.

Och dessutom har de nu satt på henne nån blandning av tantklänning och disneyprinsessklänning med tyll.

Och där känns det som att hon är ute ur tävlingen tyvärr. Bye, bye, Blanche.

Här kan ni smygtitta på hur det svenska numret kommer se ut i tv-rutorna. I år släpper EBU 30 sekunder från andra repet.

Jag tycker inte att bildproduktionen är perfekt. Ryckigt i övergångar och inte så snygg åkning…

Efter Robin repade Georgiens artist Tamara Gachechiladze och hon visade upp sin klänning som gör att hon ser nästan naken ut.

Det är givetvis hudfärgat tyg, men ser väldigt verkligt ut. Snyggt tycker jag.

Hon fick lite problem med sitt enorma hår i vindmaskinen. Det blir alltid lite roligt med hårkaos på scenen.

Okej, ledsen att jag inte uppdaterade varje fråga för sig, men jag kände att det var viktigare att skriva upp vad Robin sa. Det blev en ganska bra presskonferens som gick ungefär så här.

Vad är viktigast för dig, att vinna Melodifestivalen eller Eurovision?
– Om du hade frågat mig för två månader sen så skulla jag ha sagt Melodifestivalen men det beror på att jag inte ens hade kunnat föreställa mig att vara här. Men nu när jag är här så är det så stort, med folk från hela Europa. Så nu är det viktigare att vinna Eurovision.

Du har pratat om Gavin Degraw (som en idol). Om du fick välja mellan att vinna Eurovision eller att sjunga en duett med Gavin Degraw, vad skulle du välja?
– Vinna Eurovision. Jag har träffat Gavin två gånger och jag kommer nog aldrig få sjunga en duett med honom. Så det viktigaste är att vinna Eurovision.

Känner du att du och Sverige förtjänar att vinna i år igen?
– Jag tycker att alla som är här på ett personligt plan förtjänar att vinna. Det är inte upp till oss att avgöra vem som är mest värdig,  det är upp till juryn och publiken. Men jag respekterar det arbete som alla gör här så jag skulle aldrig säga att någon är mer värdig än någon annan.

Du går ut först i seminfialen. GIllar du det och i finalen vad skulle du välja första eller andra halvan?
– I semin känns det bra att vara först ut, det passar showen, vi har ett intro från backstageområdet och det blir en cool start på showen. Jag är inte så inne på statistik och vad som anses bäst. Jag kan ändå inte påverka vilken startordning jag får om jag skulle gå till final så jag har inte tänkt på det.

Sen fick Robin en fråga om vad han gillar med Kiev:
– Jag är väldigt intresserad av mat och jag älskar maten här, jag har testat borsjtj till exempel.

Robin Stjernberg har skrivit din låt, kommer han hit och stöttar dig?
– Robin är en av låtskrivarna.  Han kommer på måndag nästa vecka, så ja, han kommer hit och stöttar.

Har han gett dig några råd?
– Nej inte egentligen, vi är goda vänner och umgås på fritiden. Han var ganska nervös när han gjorde Eurovision och är lite sur på mig för att jag inte är nervös och säger ”Jag vet inte vad jag ska säga till dig”.

Varför är du inte nervös?
– Jag vet inte, jag tycker bara att det är så kul att vara här.

Du går ju löpband, har du några mått på hur många kalorier och steg du tagit?
– Det hade varit kul om det fanns sånt som på gym som räknade, men jag har ingen aningg. Det har varit bra träning, jag behövde träna mer så det har varit bra med löpbanden, säger Robin och skrattar.
– På gymmet kan man alltid kolla ner på fötterna så man inte ramlar, men jag måste hela tiden kolla in i en kamera. Jag föll av några gånger i början, men de går inte så snabbt som på gymmet så det var inga skador eller nåt.

Men de ser ut att gå snabbt?
– De kanske ser ut att gå snabbt, men det gör de faktiskt inte.

Vad är viktigast, att delta eller att vinna?
– Viktigst är att delta. Jag har sett fram emot det här så mycket. Jag vill skaffa nya vänner i hela Europa och få visa upp mig som artist och visa upp min låt. Det är en tävling och alla vill ju vinna gissar jag, men när det gäller så kan man inte påverka så mycket. Man har tre minuter på scenen. Jag vill inte gå runt här i två veckor och vara nervös för tre minuter. Jag vill njuta av upplevelsen.

Min fråga: Du såg ut att ha problem med att öppna kavajen under dagens repetition. Vad hände?
– Ja, jag har en ny kavaj, den är lite svårare att sätta på. Jag får ta med den till hotellet och öva i kväll. Men det är inget stort problem.

Vad är dina tidigaste minnen från att sjunga och när frammträdde du för publik första gången?
– Första gången jag sjöng för publik var i skolan när jag var 14, vi satte upp en konsert, några killar som viille starta ett band. jag var jättenervös. Sen har jag en video från när jag var två år gammal. Jag sjunger en sång som jag skrev själv med en plastgitarr, den har massora v grammatiska fel på svenska så det skulle inte betyda  nåt om jag sa det på engelska nu.

På en fråga om när han blir stressad, han som har så bra självförtroende, svarar Robin:

– Jag blir inte så stressad lätt, Men trafiken i stockholm, den stressar mig, för jag är alltid sen. Jag tänker varje gång att idag kommer trafiken vara lätt, men så kör jag 500 meter och inser att jag hade fel.

Hur håller du dig så avslappnad?
– Jag har inget recept, det är bara så jag är. Jag har inget bra svar tyvärr, det har alltid varit så.

Om det går bra för dig i eurovision, skulle du kunna tänka dig att ställa upp i Melodifestivlaen igen som Loreen har gjort?
– Kanske i framtiden, men jag skulle nog vänta några år, minst fem år och beroende på var min karriär för mig, gissar jag. Melodifestivalen har verkligen varit det bästa jag har gjort och det roligaste så jag vill verkligen göra det igen nån gång.

Den som håller i presskonferensen öppnar med att flirta med Robin:

– Klart att jag mår bra när jag får sitta här med en så stilig man, säger hon.

Känns så märkligt att göra på en presskonferens.

Snart dags för Robin Bengtssons presskonferens, men eftersom de kastat om i repschemat tvingas jag ändå genomlida Albaniens repetition. Sångerskan Lindita sjunger så illa. Det gör ont i mina öron.

Och det är alltså svenska koreografen Sasha Jean-Baptistes fel. Jag kommer i alla fall lägga all skuld på henne.

Men nu dags för Robin och en presskonferens.