Robin hade ganska kul åt den här målningen som vi gick förbi.
Den påminner ju lite om den italienska artisten, Franscesco Gabbani.
Och nån tyckte också att den såg ut lite som Måns Zelmerlöw.
Kanske ett kärleksbarn mellan de tu…
Jag följde med svenska delegationen på en rundtur i Kiev idag.
Här ser ni Robin med bland andra Erik Segerstedt som körar och Melodifestivalveteranen och musikalartisten Alvaro Estrella som är ny bland dansarna.
Robin och hans dansare Lamin Holmén fick också passa på att ge ukrainsk tv en lektion i sina dansmoves från scenen.
Och nej, jag har alltså inte fotat Robins rumpa här. Jag ville mest visa att han alltid har snusdosan med sig. Vart han än går.
Som ni ser.
Jag har hängt lite med Robin Bengtsson idag. Visste ni att han har sån där riktigt dålig Göteborgshumor i bland.
Den av sina 11 tatueringar som han är mest nöjd med är den han har på foten. Han tittade på mig och sa:
– Du behöver bara lite lite Göteborgshumor för att förstå vad det är för nåt.
Jaja, det är en FOTNOT. Suck.
Men han får ändå lite kärlek för sina luddiga skor.
Oj, jag blev så ställd så jag glömde bort att filma det hela.
Jag har precis sett en rejält absurd presskonferens.
En ”journalist” som är här för någon fansite, men som också presenterar sig som ackrediterad för BBC Suffolk (lokalradio) ställer sig upp under den kroatiska artisten Jaques Houdeks presskonferens, men har ingen fråga. Istället börjar han skaka och öppnar med:
– I’m not worthy.
Och sen brister han ut i gråt.
Mellan hulkningarna förklarar han hur mycket den kroatiska låten betyder för honom.
– I’ve been living my life for the last year and a half and that’s what your song is all about.
Sen kramas de.
Alltså, jag tvivlar inte på att den här personen har blivit så starkt berörd av låten ”My friend”. Men att använda presskonferensen till det här…
Flera av oss i salen vrider på sig. Skakar på huvudet. Några reser sig upp och går ut. Cirkus Eurovision är i full gång.
Kroatiens artist Jacques Houdek har i hemlandet både blivit utsedd till årets homofob och blivit nominerad till den inte särskilt hedervärda utmärkelsen årtiondets homofob, där Zagrebs Pride-organisation beskrev honom som ”utan tvekan den största homofoben inom kroatiska showbiz-världen”.
Bland annat för att ha sagt att bögar och lesbiska inte kan jämställas med andra för att det vore som att återvända till Sodom och Gomorra.
Senare har han försvarat sig med att han inte alls är homofob och att han inte har något emot någon form av kärlek.
Och nu står han på scenen och sjunger en duett med sig själv. Ja, faktiskt. Han sjunger både med djup basröst och höga falsettoner, och ser ut att prata med sig själv på scenen.
Och dessutom fyller han led-skärmarna med regnbågssymboler.
Ja, man ska absolut ge människor en andra chans och en möjlighet att ändra och förändra sig. Vi minns ju också att Måns Zelmerlöw beskylldes för att vara homofob efter en klantig kommentar i Pluras kök. Men när det gäller Houdek har det inte rört sig om en enda förflugen kommentar.
Och att då försöka flirta med gaypubliken med hjälp av regnbågar på scenen blir verkligen osmakligt.
Frispråkiga Eurovision-sajten Wiwibloggs säger det ganska snyggt på Twitter:
Duet for one. @jacqueshoudek pukes rainbows in first rehearsal. #eurovision #celebratediversity #croatia pic.twitter.com/KXRWcmQkiB
— wiwibloggs (@wiwibloggs) May 3, 2017
I presscentret hånskrattar folk. Japp, HÅNSKRATTAR. Båda gångerna vi får se Jaques på scenen brister folk runt omkring mig ut i gapskratt och folk tar sig för munnen och vet inte vad de ska tro.
Sångmåssigt? Jaques sjunger felfritt.
Och på presskonferensen efteråt säger Jaques Houdek att han aldrig har sagt något ont om homosexuella. Han säger att hans åsikter inte har förändrats, för han har alltid tyckt att alla är lika mycket värda.
Nu är det Norges artist JOWST som repar på scenen. Första repet får vi i pressen följa på storbildsskärmar i presscentret.
Jag tycks vara en av få av dem jag pratat med som faktiskt gillar Grab the moment.
Och tyvärr lämnar de inget större avtryck efter en första genomsjungning. Numret sticker inte ut och sångaren Aleksander Walmann hittar inte kameror och känns nervös på scenen.
JOWST själv, musikproducenten Joakim With Steen, gömmer sig bakom nån form av upplyst ninjamask bakom ett DJ-bord. (Är det han? Jag tror att det är han, men jag vet inte säkert).
Det här är bara första repetitionen, men ska den här typen av EDM-låt ta sig till final så behövs betydligt mer utstrålning och energi på scenen.
Andra genomsjungningen fortsätter Aleksanders osäkra och flackande blickar. I flera tv-bilder ska han antagligen se ut att titta ut i luften, men även då flackar han med blicken.
Nån gång tar han sig för örat också, möjligen har han problem med in ears-medhörningen.
Mellanspelen har ingen funktion alls i bild för tittarna. Aleksander strosar runt och väntar på att få sjunga igen och det är också vad som visas i bild.
Jag är i presscentret och tänker följa lite repetitioner idag, men som vanligt under Eurovision kommer jag inte följa alla rep slaviskt.
Jag har nyss sett San Marino som för fjärde gången skickar Valentina Monetta, nu i duett med Jimmie Wilson. Som vanligt är det Eurovision-legendaren Ralph Siegel som har skrivit Valentinas låt. Men som bevisats otaliga gånger under 2000-talet så har Siegel inte längre rätt känsla för vad som gör en Eurovision-hit.
Det är inget fel på hur Valentina eller Jimmie sjunger. Men den här duetten är mossig funkdisco som inte gör någon glad. Annat är några mycket inbitna fans i presscentret som är lyckliga över alla artister som återkommer till tävlingen år efter år.
Hur det gått för Valentina tidigare gånger hon tävlat? En gång har hon lyckats ta San Marino vidare till final. Då slutade hon på 24:e plats.
På väg till arenan här i Kiev nu på morgonen fick jag syn på en enorm regnbåge. Ni ser bilden jag hann ta genom bilrutan.
Det är monumentet ”Bågen för nationers vänskap” som inför Eurovision håller på att färgläggas och tillfälligt döpts om till Diversity Arch, ”mångfaldsbågen”. Årets tema för Eurovision är ju just ”Celebrate diversity”, att fira mångfald.
Monumentet invigdes ursprungligen 1982 och var avsett att fira enandet av Ukraina och Ryssland inom Sovjetunionen.
2016 beslutade ukrainska myndigheter att bågen ska plockas ner, som en del i arbetet att ta bort kommunistiska statyer och monument. Men tills dess kommer den alltså att vara gayigt regnbågsfärgad. Skoj tycker jag!
Det går kablar över golvet inne i presscentret. De har täckts över av en liten, men ändå ansenlig upphöjning. Som jag nu har snubblat på och nästanramlat totalt sju gånger. På några timmar.
Ni förstår kanske att jag har skaffat mig en ny ärkefiende här i Eurovision-land.
När det gäller överdriven rekvisita får Österrikes Nathan Trent konkurrens på scenen av Irlands Brendan Murray.
Ja, han har alltså en varmluftsballong med sig in på scenen när han sjunger Dying to try med textrader om att ”learning to fly”.
Tyvärr hjälper det inte att lillgrabben (han är faktiskt 20, men ser inte ut att ha fått riktig skäggväxt ännu…) har rejält svårt med de höga tonerna. I det lilla klipp som EBU har släppt från dagens rep slipper ni de falskaste av hans sångförsök. Var glada för det. Vi hade inte den turen i presscentret.