Ibland är vår fotograf riktigt lustig. Inte så ofta, men ibland får han till det.

Han tog den här bilden av ”Loreen and a huge fan”.

Mellan genomsjungningarna går Wiktoria Johansson igenom numret tillsammans med SVT:s nummeransvariga, Mari Ryberger, och sin manager Magnus Enbacka.

Jag får inget grepp om led-skärmen på sängen.

Det blir ju i princip bara som att hon lägger sig rakt ner på golvet.

Men i sista genomsjungningen får vi lite pyroteknik med fyrverkerier kring Wiktoria innan hon lägger sig ner på sängen.

Nu är det dags för presskonferens med artisterna. Den sänder vi live på sajten så klicka in där för att hänga med.

Nu visas Wiktorias scenkläder upp på galge. Det är en gråblå långklänning, eller möjligen byxklänning.

Andra genomsjungningen och det känns som att Wiktoria inte riktigt hittar rätt på scenen.

Hon sneglar nedåt för att se var hon ska sätta fötterna och korrigerar sina positioner på olika sätt.

Dessutom känns det som att hon tappar bort sig i sången när hon lägger sig ner.

I sängen  finns en led-skärm som liksom speglar den led som redan finns på golvet. Men hon är inte i den där sängen särskilt mycket. Känns som en dyr pryl att ta med sig när den knappt används…

Wiktoria har på sig ett par genomskinliga högklackade skor. Är det askungen glasskor?

Nej, de ser ut att vara tillverkade i genomskinlig plast, med dragkedja på baksidan och delvis öppna tår. Ja, utan det där lilla andningshålet vid tårna annars hade väl fötterna dött därinne…

Skorna ser coola ut på håll, men i närbild är de inte superspännande. Hud som pressas mot genomskinlig plast ser ju sällan ser så mysig ut.

Wiktoria börjar långt bak på scenen, bakom sängen. På skärmarna bakom henne syns hennes W-logga som givetvis ska få folk att direkt minnas henne från förra året.

Till första refrängen kliver hon upp och ställer sig mitt på sängen innan hon kliver ner och går ut på tungan.

Givetvis hinner hon också lägga sig ned på sängen, låten heter ju As I lay me down, och då filmas hon rakt uppifrån av en krankamera.

För arenapubliken blir det inte mycket att se däremot.

Nu har de rullat in en himmelsäng på scenen. Ja, det är i alla fall vad det ser ut osm, men en scentekniker slog precis till på den och det lät inte som en mjuk och skön madrass direkt.

Jonatan har papegojor på tröjan som han repar i.

Les Gordons gör ett klassiskt bandframträdande utan att krångla till det. Smart drag, ibland ska band göra nåt som gör att de inte känns som band.

Men det här är ärligt rakt och okonstlat, i en enkel koreografi, med förstärkare och snygga retro-strålkastare i bakgrunden.

Scenkläderna ser inte ut att sticka ut så mycket. Det enda vi får se är en vit skjorta…

Les Gordons sångare Jonatan Renström börjar ute på scentungan innan han kliver upp på scenen där resten av bandet väntar.

Det är lite märkligt för bandet består av fem personer, förutom Jonatan också Albert Björliden på bas och kör, Andredas ”Pingis” Persson på elpiano och kör, Carl Ragnemyr på gitarr och kör och David Runebjörk på trummor och kör.

Men på scenen är de sex personer.

Där finns också Louis Andersson Luthman på gitarr och kör och bakom scenen finns Anna Åkesson och Simon Åkesson som kör i kuliss.

Men när man inte ser skillnad på vilka som är med i bandet och vem som inte är det så blir det ganska obegripligt. Alla kommer givetvis tro att alla på scenen är med i bandet.

Men en ska alltså bort. Nu gäller det att leka leken och se om man kan klura ut vems om faktiskt inte är riktigt med på riktigt.

Efter lite granskande journalistik har jag kommit fram till att det här är Louis och alltså den som är med i bandet men ändå inte.