Henric von Zweigbergk berättade precis att de har stora problem med ljuset i arenan.

– det kommer ta hela dagen att få ordning på, säger han.

Bland annat är det följespottarna som hänger i arenataket. I den här arenan är de tvungna att hänga mitt över scentungan, när de egentligen borde vara placdearade betydligt längre bak i arenan.

Så så fort någon av artisterna kommer ut för långt på scenens catwalk blir det problem.

Ljusteknikerna hänger mitt inne i en gigantisk jumbotron. SVT har blivit tvunga att montera ner två tredjedelar av jumbotronen, det som syns på bilden är alltså bara den översta tredjedelen av den enorma bildskärm som hänger i den här ishockeyladan i vanliga fall.

Nu funkar specialeffekten i skärmarna igen. De här prickarna omvadlas till ett lejonhuvud.

Huvudet syns bara några sekunder på skärmarna så arenapubliken kommer nog inte att märka den alls.

När Alice åker upp på plattformen så saknar jag mer kraft i låten och från henne. Jag skulle vilja känna ett gåshudsögonblick där, att hon tar tag i låten och förvandlar den från generisk radiopop till något eget. Men det får vi inte idag.

I sista genomsjungningen får vi också se lite pyroteknik i slutet. När plattformen hissas upp faller det klot i olika färger bakom Alice. Det ska kännas som fallande stjärnor, men inne i arenan känns det lite futtigt.

Mellan genomsjungningarna går Alice Svensson igenom numret, positioner på scenen och kameravinklar tillsammans med SVT:s nummeransvariga Mari Ryberger och skivbolagets Robert Skowronski.

Samtidigt berättar Henric von Zweigbergk i högtalarna att de behöver omprogrammera något så, det drjer nån minut till innan sista genomsjungningen kan köras.

Vid andra genomsjungningen funkar inte Alice lejoneffekt i tv-skärmarna. Den fryser bara innan lejonhuvudet hinner bildas.

Hon låter lite spröd i rösten.

Innan hon gick upp på scenen sjöng hon upp en hel del i kulissen och det är nog bra om hon fortsätter att göra det. Running with lions ligger rätt högt och ska hon klara de tonerna på lördag måste hon vta hand om rösten.

Enligt Henric von Zweigbergk är Alice två meter över scengolvet när hon står på plattformen.

Sarah Dawn Finer var betydligt högre upp i luften under sitt framträdande med Moving on och där stod dessutom hissen vid scenkanten så där hade fallet framåt varit betydligt längre.

Nu får vi se Alice Svenssons scenkläder. Stylisten Niklas Berglind och studiomannen Henric von Zweigbergk visar upp den grågröna långklänningen för tv-kamerorna.

Jag är lite förvånad över att produktionen hissar upp Alice på plattformen utan vare sig säkerhetsbälten, linor eller andra typer av hängslen.

SVT brukar vara extremt noggranna med säkerheten och när Sarah Dawn Finer gjorde Moving on tvingade de henne att ha ett räcka och en säkerhetslina på sin lilla plattform. Men det ser jag inget av under första genomsjungningen med Alice.

Det blir ju givetvis betydligt snyggare utan räcken och säkerhetsbälten, men också aningen farligare…

Nu börjar hon repa. Alice Svensson står på golvet framför plattformen i första versen och refrängen.

Hon kommer av sig lite mitt i första refrängen, men hittar snabbt tillbaka i texten.

Plattformen används efter andra refrängen. I en sekvens när den hissas upp går tv-kamerorna ut i en vid bild och på tv-skärmarna ser det ut som att ljuset i led-skärmarna förvandlas till ett lejonhuvud.

En snygg effekt för tv-publiken, som bara syns på tv-skärmarna.

Nu har Alice kommit in på scenen och hon testar den höjbara plattformen.

Den ser väldigt ranglig ut.

Hon testar att röra på sig och den skakar betänkligt två meter ovanför scengolvet.

Ramlar man därifrån så gör det ont!

Scenteknikerna har rullat in nån form av podium på scenen. Eller om det är en Sarah Dawn Finer-hiss, det ser i alla fall höj- och sänkbart ut…

Alice Svensson ska helt enkelt lyfta på scenen.