David Lindgren har ändrat sin replik från att han visar upp sin ”dadbod” till sin ”pappakropp”. Det är bättre och tydligare.

Efter en snabbrepris är Hasse Andersson ute i arenan och pratar med publiken. Det går hyfsat. Sen ännu en vlog från Clara Henry. Den är okej. Helt okej.

Men sen kommer kvällens faktiskt enda riktiga höjdpunkt förutom låtarna, David Lindgrens medley med 20 schlagerklassiker på 3 minuter.

Det är enkelt, men snyggt genomfört och David kommer verkligen till sin rätt med sången och sitt showmanskap.

Dessutom med rätt typ av imitationshumor som får publiken att både jubla och gapskratta utan att det en enda gång blir billigt.

Oj, vilket jubel. David räddar verkligen showen för publiken i Malmö arena.

Oj, Benjamin Ingrosso flackar en hel del med blicken i inledningssekunderna. Ser plötsligt väldigt osäker ut. Vad konstigt. Det har han inte gjort på tidigare repetitioner.

Men sen kommer han igång. Han har ingen anledning att vara nervös. Han levererar starkt.

Lisa Ajax fortsätter att leverera. Hon sjunger starkt och jag gillar hur hon tar för sig på scenen.

Igår hade manusförfattarna skrivit samma skämt om Lisa Ajax som i påan förra året ”Hon är här för att göra rent hus”. Det är borta nu.

Dessutom har ett parti där Clara Henry skämtade om att hon fått skit för att hon sa ”fuck” förra veckan men att hon nu skulle undvika det ordet, samtidigt som hon påade Ajax låt ”I don’t give a”.

Jag vet inte vad som är värst. Ett program med usla skämt, eller ett program där man rensat bort nästan alla försök till skämt. Nej, ni kan inte göra rätt här SVT.

Det är märkligt att två scenframträdanden i rad är rena bilkrascher under sina första 2 minuter.

Hur tänker SVT med det?

Dismissed har också en inledning som är obegriplig och blir bäst i sin sista minut när de får vara ett band på scenen. Sången är bra. Låten växer. Det gör inte numret.

Allyawan är som bäst när han kommer ut på scentungan och rappar rakt in i kameran samtidigt som han snurras runt med publiken och hela arenan i bakgrunden.

Hade hela numret börjat där så skulle intrycket av hans framträdande nog vara ett helt annat.

Men att börja i mörket där man knappt ser varken honom eller hans skyltdockor. Det är ett sånt enormt feltänk. Jag hoppas att Allyawan tar ett rejält snack med vem det än är som kommit med den idén.

Igår skämtade Clara Henry och David Lindgren om Allyawans låttitel Vart har du vart och diskuterade vilket ”vart” som skulle uttalas hur.

Det har de strukit idag.

Ju fler skämt som stryks ur det här genomusla manuset desto bättre, säger jag även om en kollega intill saknade det lite.

– Jag är ju lite Göteborgig i min humor, försvarar han sig.

Jag gillar Etzias mörka röst som låter mer Amy Winehouse än reggae. Men det känns som att hon kör på 75 procent idag. Hon är härlig på scenen, men hon har mer att ge. Jag hoppas att hon växlar upp det till ikväll, för det här är veckans mesta partylåt.

Etzias rullskridskodansare sopar själva golvet innan de ska göra numret. Minsta gruskorn kan ställa till med problem här.