Roger Pontare behåller mössa under sitt framträdande, men nu en svart hätta med lite paljetter (?) eller något annat som glimmar.

Kläderna känns väldigt mycket naturromantik, precis som Roger Pontare brukar göra.

Det är skinn och läder blandat med orientaliska mönster, halssmycken i mängder. Och en liten väska dessutom.

Hoppsan, med det skrivet så hamnade stackars Kenny Svensson i en annan olycka.

Efter numret rusar Mariette och scenteknikerna fram för att hjälpa till att lyfta ner honom från sin bungyjumplina.

När han flyger ut i publiken så lyckas linan trassla in sig i en truss i taket.

Och där blir han hängande, med fötterna strax ovanför scengolvet.

En av Mariettes dansare, Kenny Svensson, flyger så långt ut i publiken med sin bungylina att den inte orkar bära honom tillbaka.

Så nu har studiomannen Henric von Zweigbergk tagit plats ute i publiken för att fånga honom och skicka honom tillbaka.

Det kommer han bli tvungen att göra även på lördag kväll.

Så under Mariettes nummer måste en person i publiken snällt flytta på sig en liten stund för att inte Kenny ska hamna i någon annans knä.

Oj. Mariette repar i sina scenkläder idag och det här att vi får se dansaren Edin Jusuframics rumpa när han spänns fast i gummilinan överskuggas snart av Mariettes urringning.

Som liksom inte slutar förrän vid midjan.

Och Mariette har sagt till mig att hon är mest nöjd med sina magmuskler just nu, men att bara hennes pt får se dem.

När jag gjorde vårt Schlagerförhör med Mariette tidigare i veckan sa hon på frågan om vad som var hennes superkraft:

– Mina magmuskler.

Och nu får vi se delar av dem. Vilken superkropp!

Det verkar vara stora problem med Allyawans karusell på scenen.

Under programledarnas presskonferens passar scenteknikerna på att först byta ut, eller fixa med en av ledplattorna i golvet.

Sen står fem personer och försöker få ordning på snurran.

De har tagit in en matta och lagt under den och vänder och vrider för att få till den.

Det är mycket bekymrade miner. Undrar om den kanske passar bättre som bord?

Alla journalister står runt omkring programledarna medan de olika medierna gör intervjuer. Det gör att man hör vad programledarna säger även i andras intervjuer. Nu hörde jag precis Hasse Andersson som fick frågor om att de sa ordet ”fuck” många gånger i sändningen förra lördagen.

– Fuck är ett modeord, svarade Hasse.

Jag är inte riktigt säker på när det modet inleddes. Eller vad trenden innehåller.

Men visst, i Sverige likställs ”fuck” med ungefär ett ”jävla skit”. Riktigt så är det inte i den engelska språkvärlden, där ordet är ett av de absolut grövsta man kan säga.

Clara Henry poserade barfota på scenen idag.

Men titta noggrant.

Vi zoomar in lite.

Jajamensan, där bakom ligger ett par riktigt mysulliga tofflor.

Och de sätter hon också på sig under intervjuerna.

Smart säger jag, för det är fortfarande kallt i Malmös islada.

Nu är det presskonferens med programledarna. Först poserar de på scenen och sen blir det speeddatingintervjuer. Tyvärr så sker de intervjuerna inte med Clara Henry, David Lindgren och Hasse Andersson en och en utan alla tre ihop.

Det är faktiskt uruselt, på gränsen till fullständigt värdelöst ur journalistisk synvinkel.

För personer i grupp pratar i mun på varandra, slutför inte meningar eller resonemang, lägger sig i varandras resonemang på ett sätt som avviker från den första personens ursprungstankar och framför allt, personer som blir intervjuade i grupp försöker alltid få varandra att hjälpas åt att svara trots att frågan inte riktats till dem som grupp utan till en enskild medlem.

Det gör att ni som läser eller tittar väldigt sällan får svar på det ni undrar över. Det gör också att det sällan blir några tydliga vinklar från dessa intervjuer och därför får SVT färre artiklar i de större medierna.

Visst kommer det oändligt många ovinklade videointervjuer på fansajter och bloggar. Men den typen av uppmärksamhet går inte riktigt att jämföra med en ordentligt genomtänkt och genomförd intervju, oavsett om det är i tv eller text. Det går nämligen att få till även i kortformatet 3 minuter.

Allyawan passade på att skaffa en ny tatuering igår här i Malmö. Men ni lär inte se mycket av den på lördag, den sitter nämligen i nacken  relativt väl dold under scenkläderna.

Han måste ha hunnit dit direkt efter rep och presskonferens i arenan.

Allyawan har flera tatueringar sedan tidigare, och den här gången blev det ett kors och ett bibelcitat.

Det står ”men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem
är kärleken”.

Allyawan har nyligen blivit troende och därför ville han göra just det här bibelcitatet som dessutom anspelar på budskapet i ”Vart har du vart”, låten han tävlar med på lördag.

Coolt! Men jag tänker också att det måste ha gjort lite ont och kommer skava och svida en hel del de närmaste dagarna, inklusive lördag. Men det kanske är Allyawans metod för att leda undan nervositetstankar till något annat, som svider mer konkret.

Benjamin Ingrosso hittade Mariette på välkomstfesten och hamnade i ett ingående samtal. Precis vid rosenhjärtat som dekorerat buffén.

Men sorry Benjamin, Mariette är upptagen. Och flickvännen är också här i Malmö.

Alltså de här bilderna är ju som skapta för att komma på roliga pratbubblor till ju! Det lämnar jag åt er där hemma.