Studiomannen Henric von Zweigbergk retas med Uno-Patrik-Tommy och säger från scenen att de är jättegamla.
Patrik Isaksson svarar genom att skrika från greenroom:
– Du är äldre än mig?
Men Zweigbergk får en fullträff med:
– Inte en chans, när jag var liten lyssnade jag på din musik.
Publiken jublar.
Artisterna har börjat samlas i greenroom och vinkar till publiken närmast medan Henric von Zweigbergk håller en säkerhetsgenomgång på scenen.
Han varnar bland annat för David Lindgrens laser:
– Den är inte farlig om ni inte använder kikare och tittar in i den, så lägg undan alla kikare.
Nu är det snart dags för genrepet inför publik. Ikväll ska hela programmet repas med Gina Dirawi som programledare och Charlotte Perrelli som gästartist (även om de själva kallar det ett märkligt ”huvudartist”).
Allt körs från start till mål inklusive två låtsasfinalister som lottats fram.
Arenan är kanske fylld till två tredjedelar bara. Lite trist faktiskt.
Wiktoria går igenom rutan när man tittar på skärmarna. Om inte nerverna slår till ikväll på genrepet, och i morgon inför sändningen så kan det här faktiskt gå riktigt bra. Nu är repet över för nu. Vi journalister måste utrymma arenarummet.
Men klockan 20 är jag tillbaka så klart, för då är det genrep med publik.
Wiktoria måste hålla sin mikrofonarm i exakt rätt vinkel för att projektionen ska se rätt ut. Det funkar i tre minuter när hon sjunger låten en gång. Men igår fick hon repa fyra gånger, nu blir det strax en tredje gång.
Det är sjukt jobbigt att hålla armen så länge i samma vinkel.
Wiktoria Johansson är mer avslappnad idag än på repet igår. Hon känns naturligare i den andra halvan av numret när projektionen på hennes kläder inte kräver samma precision.
Sjunga gör hon lika bra idag som igår.
Managern Mattias Ewald använder laserpunkter för att få till exakt rätt position för Wiktorias nummer. Det finns fyra millimeters mariginal för att armen ska vara i rätt ställning så att 3D-mapningen ska fungera.
Lämnar trion repet som brutna män? Nej, snarare fulla i skratt. Sången sätter de ju utan problem. Men lite till behöver det repas på kamerapositioner och blickvinklar.
Wiktoria väntar på att få repa medan Tommy-Uno-Patrik sjunger en sista gång. Mattias Ewald (Ja, Antons pappa) som är Wiktorias manager hänger lite lätt mot sångfågeln.
Patrik är alldeles lättad efter andra genomsjungningen.
– Jag satte det nästan, säger han först till Uno och Tommy.
Sen ropar han det igen:
– JAG SATTE DET NÄSTAN!
Och ja, jag tror faktiskt att han gjorde det.