Caroline Wennergren ser ut att repa i sina scenkläder redan idag. Jag har svårt att tro att den här silverklänningen bara är till för repet. Men man vet ju aldrig, minns Elize Ryds repklänning i Göteborg…

Hon har en sladdmick och lindar upp sladden i handen som effekt. Och lägger den över axeln och leker med sladden.

Känns som att Midnight Boy har bestämt sig för att ge oss schlagerbloggare på parketten något att skriva om. För nu i tredje genomsjungningen har han – japp, en tredje jacka på sig.

Den röda skjortan var kanske lite kall för nu har Midnight Boy fått på sig en leopard- och guldfärgad jacka. Den är dock fortfarande uppknäppt. Och han har fortfarande inget under.

Man kan väl gissa att han testar olika scenkläder…

– Av med tröjan!

Någon skriker från bakre delen av salongen (nej, ingen av oss i pressen alltså)

En av Midnight Boys dansare, Michel Franco, har glömt att ta av sig linnet, så han får slita det av sig lite snabbt inför tredje genomsjungningen.

Allt i Midnight Boys nummer andas 80-tal, från hans egen stil och frisyr till de manliga dansarnas höftvickande och handrörelser och skyltdockorna i bakgrunden som var en vanlig musikvideo-attiralj på 80-talet.

Alltså, jag kan inte hålla mig för skratt här. Jag myser lite över hela numret. SÅ kul att de går fullständigt all in i det här 80-talskitchet.

Det här känns liksom inte som en artist som kompromissar med sitt uttryck utan gör exakt det han vill göra oavsett om det är Melodifestivalen eller nån annanstans.

De kvinnliga dansarna har dessutom på sig nakendräkter. Och de manliga åmar sig i bar överkropp.

Jag vet inte om jag nånsin har sett ett mer ”bögigt” nummer i Melodifestivalen.

Det är åmanden och 80-tal och Schlagerprofilernas Ken Olausson satte precis fingret på det hela när han sa att hela numret känns som filmen G. Jajamensan.

Hoppsan. Midnight Boy är först ut och han har verkligen bestämt sig för att lämna avtryck direkt.
Eller varför tror ni annars att han repar i bar bringa?

Hyfsat vältränad är han också. Ännu en schlagerhunk alltså.

För några år sedan reagerade folk i sociala medier kraftigt över att nummer i Melodifestivalen skulle ha varit stulna och kopierade. Jag minns också hur branschpersoner (som själva borde ha tvättat sina egna dåliga samveten över att ha gjort exakt samma sak) gick ut och kritiserade SVT och inblandade manusförfattare för att ha ”stulit” material.

Men när Sanna Nielsen och Robin Paulsson gjorde sin ”Vad kan gå fel” för några veckor sen så verkar det inte vara någon som har reagerat på hur lik den är en superklassiker med Goldie Hawn från 1978.

Till slut hörde en läsare av sig och mejlade mig länkarna och frågade varför vi inte skrev stora artiklar den här gången om hur SVT lånat en redan gjord sketch, trots att vi ”hängt ut” andra av SVT:S manusförfattare och regissörer får liknande lån.

Och visst är det här väldgit likt? Döm själva. Först Sannas och Robins dansnummer:

Och så Goldie Hawns klassiker:

”Proppen” har fått sitt smeknamn av en anledning. Ingen passerar honom utan att ha rätt ackrediteringsbadge.

Han sätter sån skräck i folk att produktionen tryckt upp en reserv-”Proppen” i den händelse att han inte skulle vara på plats. Men i dag i Örebro får vi ta del av båda.

vi brukar ju snacka om vilken låt som blir årets barnfavorit och lockar kidsens röster.

Men Måns Zelmerlöws vovve Messi visar tydligt vilken låt som är årets hundfavorit.

https://instagram.com/p/zjmTeVBLvE/