David Kreuger och Fredrik Kempe var med och skrev Sannas Undo förra året, men Kristin Amparos I see you doftar ännu mer Sarah Dawn Finer och Adele.

Det här är en soulballad, där Kristin får briljera med sin sång. Det finns ett parti mot slutet där hon verkligen kommer kunna bränna i och sätter hon det på scenen kommer nog telefonerna gå varma, vem gillar inte en aritst som kan sjunga.

Där en viktig textrad i refrängen går ”I do” så lär den här låten spelas på bröllop i parti och minut från och med lördag.

Isa har beskrivits som årets möjliga Ace Wilder.

Hennes Don’t stop är tydlig tjejpop som vill vara Katy Perry men har en alldeles för anonym refräng.

Den är tydlig i alla fall, men den här kommer jag nog snarare dansa till på schlagergolven i sommar än rösta på på lördag. Så känns det första genomlyssningen.

Refrängen blir lite tjatig ”Don’t stop, don’t stop”, men det gör å andra sidan att den trots det anonyma sätter sig lite grann.

Andreas Johnson gör en ballad den här gången. Living to die singerad Andreas, Bobby Ljunggren och Karl-Ola Kjellholm.

Jag brukar inte bli överförtjust i Andreas Johnsons låtar vid första lyssningen, men det här är suggestivt och snyggt. Med en effektiv och tydlig refräng som känns både Glorious och James Bond-låt på samma gång.

Och leverera på scenen kan han ju. Frågan är om publiken fortfarande är på hans sida?

har ni hört Robbie Williams let me entertain you?

Då vet ni precis hur Andreas Weise låter på lördag.

Bring out the fire är typ alla Robbie Williams hits ihopkokade till en enda låt.

Och jag gillar Robbie Williams, så jag hoppas att Andreas också lyckas entertain mig på scenen. Annars kanske han kommer ”look dumbdumb sumb” som han sjunger.

Refrängen är effektiv, men gränsar till tjatig, Braing out the fire, ooh ooh, upprepas typ åtta gånger.

Kalle Johansson vann förra årets talangtävling Svensktoppen nästa och nu har han fått en G:son låt som inleds med rasp från en vinylskiva. Varför? Han är ju bara 17 år.

Det här ska nog kännas Håkan Hellström och Gyllene Tider, men det blir lite mycket pastisch för att jag ska ta det på allvar i första genomlyssningen.

Med ett åhwooåhh-parti i refrängen så klart.

Men lite glad blir jag ändå. Det här är liksom inte snarktråkigt. Det är mer lite småskoj.

Ellen Benediktson är först ut den här vekcan och Insomnia är något helt annat än förra årets Songbird.

Midtempo i lite mörk tappning och känns vid en första lyssning som en Euphoria-ripoff där Ellen kan få svårt att mäta sig med Loreens mystik på scenen.

Refrängen är inte dålig, men den känns lite fantasilös.

Att Ellen kan sjunga vet vi ju sen förra året, men här krävs att hon också visar att hon är en scenartist.

Är ni med?

Då får vi i pressen höra alla låtar och jag bloggar så fingrarna blöder.

Jon Henrik Fjällgrens låt heter Jag är fri (Manne Leam Frijje) och har troligen Melodifestivalens kostaste text nånsin.

SVT brukar säga att vi inte får lägga ut hela låttexter av upphovsrättsliga skäl. Men jag är tveksam till om man kan hävda upphovsrätt på tre meningar.

Ja, för texten är inte längre än just tre meningar.

Jon Henrik kommer ju jojka och det är så låten inleds.

Sen kommer textrad nummer 1:

”I det regn som faller, innan natten blivit dag”

Och direkt så följer textrad nummer 2:

”Står vi före stormen, tillsammans bara du och jag”

Sen blir det lite jojk igen innan textrad tre kommer:

”I den vind som blåser, vilar våra andetag”

Jag väljer att hävda citaträtten om någon skulle protestera mot att jag publicerade dessa tre textrader.

Andreas Johnson flög till Östersund med morgonflyget trots att han inte torr-repade förrän på eftermiddagen.

Men han begav sig ändå direkt till arenan för ett besök hosMelodifestivalens sjukvårdare Johan. Andreas hade gjort illa foten och sovit rejält illa på grund av värk, så Johan fick kolla på inflammationen.

Men nu säger Andreas att det blivit mycket bättre.