Jessica Andersson gör en innerlig ballad med countrykänsla och akustisk gitarr som plinkar i bakgrunden genom hela låten.
Refrängen är effektiv, men inte lika effektiv som Sannas Undo förra året.
Taylor Swift är så klart inte långt borta i tankarna med modern country, men frågan är om hon faller som hon gjorde sist hon var med och var tvungen att gå via Andra chansen för att ta sig till final.
Behrang Miri och Victor Crone gör antagligen årets längsta låttext. Mycket ord blir det och mycket ”gatuslang” Brush. Jittar. Wallah. Bro. Flos.
Det är mer seriös rap än Behrangs förra medverkan, med melodiös refräng i midtempo. Blir det här för allvarligt och seriöst på scenen är det inte alls säkert att det tar sig vidare trots att Jalla Dansa Sawa blev en jättehit för Behrang sist han tävlade.
Den här typen av svensk soul-refräng har inte riktigt funkat i Melodifestivalen tidigare. KÄnns betydligt mycket mer P3, men jag gillar det. Svårt att sia något om chanserna dock.
Och slutet kommer så plötsligt så man inte vet vad som hände.
Dolly Styles Hello Hi låter – jajamensan – som Victoria Silvstedts Hello Hey. Det här är bubbelgumsrefräng som upprepas i onändlighet, I am Molly, I am Holly, I am Polly, Hello Hi.
Förskolornas lekplatser kommer digna över av dockor som sjunger den här låten på måndag. jag sitter och fnittrar när jag hör den nu, frågan är bara hur totaltrött jag kommer vara på det här hubba bubbat när lördagen kommer. För att inte säga hur alla föräldrar med dagisbarn kommer känna sig när sommaren kommer.
Hello Hi!
Ni som förväntat er rockopera av Rickard Söderberg och Elize Ryd får tänka om. Det här är mycket mer storslaget musikalnummer som Markus Larsson definitivt kommer avsky men som brukar kunna funka bra på Melodfestivalens scen.
Rickard får briljera med sin skolade operaröst, men i mer av pampig showstopper-ballad från West End än operaaria från Milano.
Effektiv refräng som definitivt kan tilltala tv-publiken, tillsammans med Elizes och Rickards röster. Kanske blir det lite på förs tort allvar bara, minns att musikaler också brukar dela in folk som avskyr och älskar…
Daniel Gildenlöw följer med skilsmässoballaden Pappa som sjungs ur ett barns perspektiv om att pappan aldrig svarar i telefonen och att mamma dricker vin och ger honom skäll.
Gränsen mellan allvar och pekoral är hårfin och det kommer handla väldigt mycket om Daniel klarar av att göra det här trovärdigt på scenen utan överspel. Daniel, från Pain of Salvation, vet vi ju kan leverera allvar på scenen, men att texten är på svenska gör det extra svårt.
Daniels sångstil med en del möjligt känslomässigt motiverade falska toner även i den inspelade versionen kommer definitivt bli en vattendelare.
Första tonerna till Molly Pettersson Hammar låter väldigt mycket Weather Girls It’s raining men, men det övergår snart i en modern powerlåt i midtempo med lite, lite känsla av Gloria Gaynors I will survive i låttemat, vibbar av Whitney Houstons 90-tal och ett ganska tydligt lån av melodi från Norlie & KKV:s Tröjan du hatar. Dessutom gospelkör i sista refrängen.
Jag gillar det här jättemycket. Refrängen är effektiv, men kanske lite för mycket gayanthem. Därför finns stor risk att det här blir veckans 5:a. Det händer ju tyvärr ganska ofta låtar som är min kopp te.
Häng med nu!
En halvtimme kvar tills vi i pressen får höra veckans låtar. Jag kommer blogga live här som vanligt. Så spännande ska det bli, jag är supertaggad!
Hittade precis Eric Saade påväg från hotellet i en taxi tillsammans med sin koreograf Mario Perez Amigo. Mösspojkar båda två.
Sprang just på Victor Crone i hotellreceptionen. Han är ju Behrang Miris duettpartner och berättade att han missade tåget i morse.
– Vi hade beställt taxi till fel dag.
Kaoset var tydligen totalt när han dessutom tappade plånboken i taxin och därför kom precis tre minuter sent till tåget.
Nästa var det tåget som jag åkte med, som istället var 45 minuter försenat så Victor kom till sitt torr-rep med andan i halsen.
– Jag kom precis i slutet så jag hann vara med två gånger på låten.Jobbig start på den här veckan!