Carl Espen skippar scenkläderna på dagens rep. Nu får han till en bättre blick in i kamerna i öppningen. Lite mer liv i alla fall.

Men han tar det väldgit lugnt nu känns det som. det är ju inte förrän ikväll det gäller. Men då behöver han mycket mer inlevelse.

Jag tvivlar inte på att han tar sig till final, men jag vill ha lite mer känsla från honom.

Allra bäst på dagens rep var leendet som kom efter att han sjungit färdigt och vikt ner med blicken. Då tittade han upp igen och log mot publiken. Då blev han så mänsklig, nästan skör. Det skulle jag vilja se redan under hans sång.

Israels Mei Finegold kör i sina scenkläder och leverar numret snyggt igen. Inte samma fokus på ryckningarna i slutet tycker jag. Bra. För det ser inte ut som de hjärtslag de nog ska illustrera.

Maltas Firelight är först ut. Tyvärr har sångaren Richard fortfarande på sig sin vita t-shirt. Det ser så slafsigt ut på scenen. Den här låten är ju ganska bra, men jag tror att stajlingen och den tråkiga stageingen på scenen försämrar Maltas chanser.

Nu är sista genrepet igång. Programledarna har t-shirts och skjortorna hängande utanför. Det här är verkligen mer av ett tekniskt rep. Men det är publik inne i arenan så jag kan ändå känna att man borde bjuda till lite mer än att komma till repet i gårdagens t-shirt.

Fick ett tips om en ganska skön guide till Köpenhamn och Eurovision för er som är på väg hit, eller kanske redan här. Lite små tips om hur man kan fördriva tiden i Köpenhamn oavsett om man är schlagerälskande Eurovision-fan eller om man ändå råkar vara i stan, men vill hålla sig så långt borta från schlagercirkusen som möjligt.

Det är hotellkedjan Radisson Blu som har gjort den här guiden på svenska. Så här ser man tydligen ut om man skyr ESC som pesten.

Illustrationer: Radisson Blu

Schlagerälskaren ser ut så här.

Och ja, han finns på riktigt och bloggar om sin kärlek till hela spektaklet här.

Alla mitt emellan då? Jo, de ser ut så här enligt Radisson Blu:s illustrationer.

Min vän Anders tog den här bilden i tisdags (Ja, då solen fortfarande sken här i Danmark).

Jag tycker att den är hur härlig som helst.

Typ bästa ”unauthorized merchandise” jag sett under årets Eurovision.

Sannas skivbolag borde ha tryckt upp dessa, de skulle ha sålt i tusental här nere.

Enligt Anders heter killen Mark (”tror jag”) och han kommer från Storbritannien.

Här är dagens skörd i postboxen. En cd-skiva med den spanska låten. Ett idolkort på finska Softengine och så lite grejer från Grekland.

De är för roliga i år grekerna. Det verkar inte som att de har något som helst promotionmaterial för sina artister Freaky Fortune och RiskyKidd. I stället delar de ut turistreklam för Grekland. Häromdagen hade jag fått en packe med vykort från klassiska grekiska charteröar.

Och nu en guide till Aten. Man får lite känslan av att det grekiska turistrådet har gått in här med uppgiften att locka nya besökare, artisten är inte särskilt viktig att marknadsföra. Lite ”Snälla, kom och rädda vår ekonomi”-desperat så där. Men ändå härligt.

Det är lite som att de bävar för att vinna, men gärna skulle vilja att vi alla ändå kom dit på besök.

Nu har jag tagit mig ut till arenan igen. I dag är vädret omväxlande – mellan duggregn och spöregn vill säga.

Tack gode gud har någon vid DR tagit sitt förnuft till fånga, eller så har någon utifrån lyckats övertyga stolpskotten, vad vet jag, så idag släpptes min taxi hela vägen fram till pressingången, så jag slapp gå en kilometer i regnet.

Jag behövde bara visa upp min ackreditering så kom jag hela vägen fram.

Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att jag inte bara hade tur utan att någon ansvarig faktiskt fattat hur urbota uselt det har varit uppstyrt här ute på den öde industritomten som blivit till arenamiljö för Eurovision.

Vi får se hur det blir för mina kollegor som kommer ut senare i eftermiddag med massor av tung utrustning. Jag håller tummarna för att de släpps hela vägen fram de också.

Sista genrepet inför andra semin börjar klockan 15. jag ska så klart blogga så ni får det senaste kring artisternas form. Det här repet brukar man inte ha fixat smink och hår och ibland repar artisterna även utan scenkläder ibland.

Idag hade svenska delegationen bjudit in till en ganska kul grej med Sanna. Planen var att hon skulle ut på stan och bjuda ovetande danskar och andra förbipasserande på lite såontanfrqmträdanden i gränderna kring Nyhavn som gatumusikant.

Men nu ställer de in evenemanget. Sanna måste vila rösten.

Så här skriver svenska delegationens presschef Anna Wilborg:

”Vi måste tyvärr ställa in eftermiddagens utflykt med Sanna Nielsen.
Sanna har jobbat hårt och känner sig sliten i rösten. Hon måste helt enkelt vila den för att vara i form på lördag.”

Jag kan bara gissa att det är Sanna Nielsens stressiga schema som nu gjort att hon ställer in.

Fansen här i Köpenhamn är som galna i Sanna, hon är en legendar efter sina sju Melodifestivaler.

Det gör att alla evenemang, festställen och halvofficiella tillställningar här rycker och sliter i Sanna för att få henne att komma och sjunga. För det garanterar att även fansen kommer.

Bara igår så framträdde Sanna på scenen i Eurovision Village, sen på den svenska ambassaden inför ett hundratal inbjudna gäster, nordiska diplomater, nordisk press och även danska artisten Basim (som blev helt förtjust i vackra Sanna).
Därefter bar det av till Euro fan café där Sannaedverkade i en talkshow och sjöng ett antal låtar. Och sen avslutade Sanna med ett besök på Euroclub för att hinna träffa och prata med så mycket fans som möjligt.

Men nu har det tagit stopp alltså. Sanna måste vila för stt rösten ska vara på topp till juryrepet imorgon kväll och sändningen på lördag.

Ungerns Andras festade loss på Euroclub igår. Självklart var det många som ville ta bild med honom.
Fan-dansgruppen Eurofalsh som gjort det till sin grej att mima till Eurovision-låtar och göra original koreografierna gav sig på ett improviserat försök till Andras låt Running. Men barnmisshandeln som dansarna i numret illustrerar blev på scenen igår betydligt mer sexuell. Kändes extremt ofräscht. Och Andras stod bara och stirrade och skakade, kanske fascinerad kanske skräckslagen, på huvudet.

Andras stannade till strax efter 02 med sitt gäng och tycktes ha kul. Var väl lite sista chansen att festa före finalen om han vill vara rädd om rösten.