Första mellanakten är ett dansnummer. Inte nödvändigt att se. Men sen kommer en sketch som känns som en fullständig drift med Azerbajdzjan.

En guide går runt med besökande journalister i Köpenhamn medan han har en hel attackstyrka som hela tiden ser till att allt är glittrande rent och tillrättalagt vart än de kommer.

Precis som det var i Baku där allt var en kuliss som byggts upp för besökande journalister. Riktigt obehagligt faktiskt.

Inte säker på att Azerbajdzjan förstår att det är dem som hånas så klart…

Ungerns András Kállay-Saunders gör ett snyggt numemr, men han har för lite kontakt med tv-tittarna. Istället spelar han med i den historia som dansarna målar upp. Han skulle behöva ta in tv-tittarna mer än publiken i arenan som han försöker sig på nu.

Montenegros Sergej Ćetković lyfter sig ännu ett snäpp till kvällens genrep. Han sjunger Moj svijet med stor inlevelse och nu när kören fått på sig sina riktiga scenkläder så funkar numret i sin helhet.

Skulle kunna vara första gången Montenegro tar sig till final.

The Common Linnets gör ett snyggt nummer med en motorväg på scenen. De tar sig nog till final i år igen.

Jag var så inne i Sannas sång så jag såg inte så mycket ljusstrul i hennes nummer. Men nu skriver DN:s Hanna Fahl att SVT lämnat in en officiell protest och kräver att jurygrupperna ska bedöma dagrepet istället för kvällsrepet på grund av att danskarna klantat till ljuset under Sannas nummer.

Portugals Suzy känns hyfsat överexalterad på scenen. Det här är inte ett nummer som kommer gå till historien som det mest banbrytande. Sångerska som ser lite för gammal ut för sitt nummer, två oerhört bögiga dansare (jag får skriva sånt!) som viftar med röda skynken, överexalterade körtjejer och man med kroppsmålning som slår på en magtrumma. Jahapp.

Det kommer ni se imorgon hur de dyker upp och gör cameos. Skoj.

San Marinos Valentina Monetta står på ett silverglittrigt podium som omges av enorma mängder tungrök som väller över scenkanten. Ute på en catwalk står en flygel där nån (Är det Ralph Siegel som är med på scenen?) sitter och låtsasspelar eftersom all musik är förinspelad i Eurovision.

Det är inget fel på hennes sång, men jag förstår inte poängen med att hon sjunger in i en headset-mick. Hon står nämligen bara på podiet och åmar sig. Numret blir ganska trist så.

Cristina Scarlat från Moldavien sjunger sin Wild soul i nån form av Game of thrones-utstyrsel. Den stora behållningen är hennes fyra dansare i nån form av stridsklädsel.

Och att hon sliter av sig håret i mitten av numret. Men det är inget annat än skrattretande. Fullständigt. Alltså vad är egentligen den effekten till för. I presscentret sitter folk och väntar på det för att skratta åt henne. Känns mycket märkligt.

Belgiens Axel Hirsoux får hoppas på nån slags Paul Potts-effekt. Han sjunger en musikal-showstopper om sin morsa och gör det med bravur.

Men dansaren i bakgrunden som ska föreställa hans mamma får mig att må illa. Det känns så himla obehagligt, som nån form av spöke som åmar sig. En osalig ande.