Scenteknikerna körde upp grinden till Simon Peyrons bur redan i starten så han hade ingen mick att sjunga i för den sitter ju fast i grinden. Därför bryts hela numret och de får börja om från början.

Han försöker själv dra ner den, men till slut bryts musiken och de får börja om.

Men varför går inte någon programledare in och förklarar för publiken vad som hänt? Trodde det var vad de var till för när sånt här strular. Knäpptyst riggas bara om och Simon får köra från början.

Helena Paparizou har bytt scenkläder. Nu är det byxorna från torsdagsrepet som gäller med den glittriga svarta toppen och fransiga jackan som gäller. Det är snyggt.

Men under repet ser hon så där fokuserat sur ut igen. Det blir kallt och hårt. I torsdags under repet så log hon mycekt mer och det funkar i den här låten. Le mer så har du det här i en liten ask, Helena!

Men så ja, när pyrot kommer så ler hon äntligen. Och hon avslutar med ett jättestort leende rakt in i kameran.

Mer så, Helena!

Martin Stenmarck tycks ha bestämt sig för den sprejade silverjackan, den glittriga svarta t-shirten och de grå byxorna. Dessutom hatt på från start, som åker av redan i mitten av första versen.

Framför catwalken jobbar Sofia Wistam igång publiken genom att vifta med en röd näsduk. Det är tydligen Martins knep till i morgon, ett tifo med röda näsdukar i publiken som de ska vifta med.

Men Martin missar en textrad under repet, det kan han inte vara nöjd med.

Efter Ellinores nummer får huskören och husdansarna framföra sitt eget lilla nummer på catwalken om att man kan chatta med artisterna på SVT:s sajt.

Det var lite kul faktiskt.

Ellinore har på sig samma klänning som i sin deltävling. Synd tycker jag, det här hade de kunnat ändra och rycka upp lite.

Sången är bättre än den varit på repen. Mer på den rensjungande sidan och mindre på den falska alltså.

Och det känns säkrare på scenen. Ellinore Holmer känns tryggare än hon gjorde under Örnsköldsvik-veckan.

State of drama har aldrig tagit det lugnt när de repat, men det känns som att Emil Gullhamn tonat ner de allra värsta rockposerna på scenen nu.

Nytt för andra chansen är att State of drama satsar på silverkonfetti ungefär en minut från slutet av låten.

Det blir spontant jubel i hallen för det konfettit.

Nu är Elli nervös på scenen igen och leendet är borta när hon väntar på att sjunga. Hon behöver slappna av där till imorgon för att det ska bli bra.

Men solopartierna funkar för henne nu tycker jag.

Och i arenan vaknar publiken och klappar med.

Det här blev nog ett av deras bättre rep ändå. Kan ge en läskigt spännande andra chans imorgon.

Nu har Linus fått på sig lite nya scenkläder. Skinnjacka, svarta byxor med hängande hängslen. Svart linne under.

Men det känns i öppningen att han är nervös igen och tonerna är rejält sura.

Verserna är problemet, i refrängen trycker han till och får det att funka.

När han kliver upp på scenen inför sista refrängen åker jackan av och han visar alla tatueringar.

Det lär kunna hjälpa till att få röster. Men sången håller inte på genrepet tyvärr. Det behöver bli bättre till imorgon.

Ammotrack öppnar Andra chansen. Mikael de Bruin kör på och får publiken med sig, men det är inte lika mycket tryck i det här nu som det var förra veckan tycker jag.

Det känns svalare i arenan och Micke får jobba för att hålla publikens intresse igång genom låten. Men de får bra med jubel efter numret.

Nya artistpresentationer. Ammotrack får påhälsning av Nour i ett videoinslag där hon är rolig på riktigt. Äntligen.

Alla kommer inte gilla det, men det är min kopp te i alla fall. Synd att det här itne synts mer under veckorna.