Så här ser omslaget ut till Yohios album Together we stand alone som släpps den 19 mars.

Jag undrar om han inte skulle ha större skjuts om han släppte det nu. Kanske med en releasefest under finalveckan nästa vecka. Så har många artister gjort tidigare och det är nog ganska smart för uppmärksamheten…

Framme i Lidköping mötte vi fina Marie Lindberg som kört hit direkt efter jobbet på skolan för att möta oss.

Hon spelade sin Trying to recall och berättade om hur hon knappt mindes något av sin första spelning för publik – inför ett fullsatt Scandinavium.

– Det är så skönt att det finns så mycket bilder, säger hon.

Efter sommar- höst- och julturné fick hon barn och är nu tillbaka i skolan och jobbar som mellanstadielärare. Hon hade alltid bara tagit tjänstledigt därifrån. Hon skriver fortfarande musik, men mest för sin egen skull.

Att höra henne spela Trying to recall gav så himla mycket minnen för mig. Det var så intimt att få höra henne sjunga den.

Och Ralf Gyllenhammar ville så klart vara med på ett hörn så han satte sig resolut i Maries knä.Ungefär som världens största barn eller nåt.

Sen följde Ralf Gyllenhammar och Rickard Söderberg med oss i bilen från Eskilstuna till Lidköping. Och in i den mörka kvällningen som ni ser på de här bilderna.

När Ralf Gyllenhammar kom in genom Towa Carsons dörr tillsammans med rickard Söderberg trodde jag att han varit hos Roger Morgan och plockat med sig en peruk. Ralf gick nästan inte att känna igen. Mustaschen var bortrakad och på huvet en lång frisyr.

– Peruken kostar 15 000 kronor, det är riktigt hår, hävdade Ralf.

Men jag hade ändå svårt att tro honom.

Han motiverade det med att alla tyska rockband börjat ha mohawk-frisyrer så han ville göra något annat. Så plötslgit var mustaschen avrakad och peruken införskaffad.

Som tur var hade vi bjudit in fler personer på fika hem till Towa. Och Rickard Söderberg räddade oss genom att slänga sig in på pressbyrån och rafsa åt sig lite kanelbullar. Så fikabrödet kom till slut ändå i leverans med Rickard och Ralf Gyllenhammar.

Schlagerresan fortsatte med att vi tog med oss Tommy Nilsson hem till Towa Carson på fika.

Men vi glömde att vi lovat att ta med oss fikabröd, så vi fick skämmas rejält. Men Towa plockade snabbt fram lite hembakta hallongrottor ur frysen och tinade dem på spisen.

Medan vi skämdes och bjöd på kexchoklad. Titta till och med Towas hund Loka förebrådde mig för att jag inte kommit med bullar.

Sen tog vi med oss Linus Svenning i bilen. Han berättade att han börjat dejta en tjej, men att hon bor hundra mil från honom.

Sen bjöd han på lunchkonsert på McDonalds i Eskilstuna. Kolla bordet med tjejer som snabbt plockade upp sina mobiltelefoner när han började sjunga.

Och utanför fick Linus självklart skriva autografer och ta bilder.

Kändisfrisören Roger Morgan älskar glitter och glamour så han gjorde det bästa för att hetta upp våra gäster i sin salong. Här med peruker.

Kjell Eriksson i Chanel-håret blev väl mest tant så klart, men kolla Erik Segerstedt, vilken rockhjälte han blev.

Och visst är det väl en lika som bär med Russel Brand? Erik Segerstet ovan och Russel Brand här nedanför.

Alltså Schlagerresan igår. Jag känner att jag måste skriva lite blogginlägg om den innan jag går till gymmet här i Lidköping.

Det här härliga gänget började i bilen. Tommy Nilsson, Kjell Eriksson och Erik Segerstedt. Och så Trus och och jag då. Nio timmar senare såg jag och Trus lite lite tröttare ut när vi träffade fantastiska Marie Lindberg som spelade sin Trying to recall och berättade om sin egen schlagerresa och livet efter Melodifestivalen.

När jag klev in i taxin såg jag en artist som stod utanför artisthotellet och tog luft med sina vänner. Ellinore Holmer var pigg och glad och hade nog antagligen fortfarande inte helt tagit in att hon faktiskt tagit sig vidare till Andra chansen.

Det var inte den artist jag trodde jag skulle se sist när jag lämnade festen.