Ellinore Holmers spröda röst får hjälp av änglakören i en visa som jag hört hundra gånger förut, men jag kan inte koppla vilken låt det är. Den kanske bara låter som hundra andra musikalvisor.

Det här är, kanske just därför, inte alls helt omöjligt på lördag. Igenkänning är viktigt.

Linda Bengtzing har lyssnat på Robyn en del i det här lättrockpopiga numret som också innehåller en del snygga synthljud.

Men refrängen är inte alls så effektiv som vi är vana vid med Linda Bengtzing och låten känns lite deppig i vissa partier. Så vill man ju inte se Linda på scenen.

Josef Johanssons Hela natten har skamlöst stulit Rihannas Stay-piano i introt.

Den här versen är en evighet lång, men bygger upp till en snyggt effektiv Martin Stenmarck-refräng som sen tar över hela låten och dominerar fram till woo-hoo-hoo-kören kommer in och tar med sig refrängen hela vägen till mål.

Josefs låt bryter av från övriga startfältet även i andra genomlyssningen. Kan han övertyga på scenen så blir det här farligt.

Ammotrack gör brötig och brölig rock, som är långt ifrån min musiksmak.

Men glöm inte bort att jag fullkomligt älskade Outtrigger förra veckan. Den känslan slår mig inte alls här. Och jag har ingen som helst förståelse för gitarrsolot när jag får höra det på skiva.

Men man kan ju hoppas att det bjuds på en hel del pyro under repet imorgon. Ammotrack här skulle nog vinna på det.

Och så kommer det ett avslutande solo också som slutar med ett motormuller. Vad är det för nåt?

Janet Leons Hollow har lyssnat på Rihanna och andra internationella poptjejer. Det här känns som en låt som jag brukar gilla, men jag är inte säker än. Jag har svårt för att balladversen helt plötsligt växlar över i en midtemporefräng utan att den äxer till det. Men sen tar den ändå tag.

Om Janet gör den här bra på scenen kan det nog bli den låten som slår till mig som en smocka imorgon. Speciellt som refrängen fullständigt dominerar låten.

I.D.A:s låt börjar med en discovers som övergår i rökig rockklubbsrefräng och följs av stråkar som ska hetsa låten framåt.

Refrängen är ganska trallig, men jag får inte grepp om den ordentligt. Den liksom flyr undan.

Men det rockiga brukar funka och det kommer hänga lite på I.D.A:s attityd på scenen om det går vägen.

Andra genomlyssningen och Alcazar sopar banan med veckans refränger. Jag var inte alls övertygad vid första genomlyssningen, men nu är det här det som känns lekfullast och roligast.

Stay the night har uppdaterats med Daft Punks (eller kanske Chers) Vocoder-effekter på rösten. Låten är fylld av wooahha och blippande snurrande ljud som i Stayy the night som lovar massor av sköna dansmoves.

Och nånstans får jag in Aquas Barbie Girl i den här låten också.

och crescendot i DISCO DISCO DISCO! Härligt.

Nu får vi höra alla låtar en gång till.

Anton Ewalds första vers går i lugnt tempo som bygger upp till bryggan i upptempo. Det här är boyband hela vägen, men versen är starkare än refrängen. Nästan så att den lovar mer än den håller för när refrängen kommer vid första genomlyssningen.

Bryggan är det mest effektiva i låten och Anton lär bjuda på en del snygga danssteg, men det här är långt ifrån lika effektivt som Begging var.

Efter ett Break it down kommer det in en gospelliknande kör i vad som kanske blir ett dansbrejk imorgon innan sista refrängen kör igång.

Ellinore Holmer gör en liten visa, En himmelsk sång, med änglakör där tonerna blir högre och högre genom refrängen.

Det känns betydligt mer musikalvisa än showstopper vid första genomlyssningen. Men Ellinores spröda röst kan locka mycket telefonröster.