Sanna Nielsen skulle varken ha klänning eller långbyxor sa hon till mig igår. I stället är det en byxdress, men långt ifrån en onepiece.

Helt i svart med linne och byxor i ett stycke.

Tredje genomsjungningen sitter både sång och dans bättre.

Det här kommer så klart vara en solklar gayfavorit den här veckan. Sorry Martin Stenmarck, du får hoppas på singeltjejerna.

Och jag sjunger med hela vägen.

Conny Bäckström sjöng inte så mycket in andra genomsjungningen. Nu gurglar han halsen med vatten på scenen.

Jag är lite besviken på att Micke Landby inte valt mer extravaganta skor med tanke på att de andra tre gått ganska all in.

Andra genomsjungningen hörs sången bättre och det här är ett urcoolt klubbnummer.

Men jag tror att Pink Pistols hade tjänat på mer färger, mer glädje.

Hittar förra Melodifestival-dansaren och numera skivbolagskillen Robert Skowronski några rader bakom mig på parketten.

Med både chips och ostbågar i famnen. Jag minns hur han ägnat hösten åt sunt leverne och träning med PT, men nu är förfallet alltså ett faktum.

Kläderna är så klart tunga så Pink Pistols får torka svetten och dricka vatten mellan genomsjungningarna.

Men i första genomsjungningen känns det som att kläderna tar överhanden. Det här är inte lika glatt och härligt som det blev igår.

Dessutom tappar de en del av koreografin, metallprylarna kan inte vara helt lätta att dansa i.

Sången försvinner också, drunknar i musiken ännu mer idag.

Pink Pistols satsar på svart och metall i sina outfits. Jag hade gärna sett lite mer pink, men det här är galet och roligt och passar rakt in i hela deras grej.

Metallharnesk, bröstsköld, kjol. Och så synkroniserad dans på det.

Henric von Zweigbergk räddade just fikapausen för oss på främre parkett. Supernyttiga ingefära-shots och avokado-selleri-rotfrukts-vitlöks-shakes.

Väldigt gott. Väldigt märkligt. Och nu stinker jag vitlök.