Hence von Z spanar in bandets scenkläder också och reagerar direkt på basistens kavaj.

Studiomannen säger att mönstret kan se märklig ut i tv-kamerorna, det finns risk att bilden kryper, så han får basisisten Magnus Roos att sätta den på sig under tredje genomsjungning så produktionen kan se hur den faktiskt ser ut i tv-rutan.

Nu får vi se hur det blir, om han får behålla kavajen eller inte.

Det verkar som att Sylvester Schlegel inte har bestämt sig för vilken kavaj han ska ha på sig. Så hence von Z håller handuppräckning i arenan. Den högra vinner hos oss.

Får vi se om Sylle håller med oss.

Sylvesters falsettöppning kommer nog förvåna många på lördag. Jag blir lika förvånad varje gång jag hör den här låten.

Jag kan inte tänka mig att Sylvester är här för att upprepa The Arks seger. Snarare är det här ett sätt att presentera sig som soloartist. Den första från the Ark och bara det är ju faktiskt ganska stort, när Ola Salo sysslat med andra prylar.

Sylvester Schlegel, känd som trummis i The Ark, står på ena sidan av scenen med gitarr och mickstativ. Inte förrän i mitten av numret travar han över scenen och hamnar i mitten med mer färgglad ljussättning, när det börjar gå i rött och rosa.

Det här är snygg Håkan Hellström-indie, men jag vill ha mer energi från Sylvester. Han behvöer bränna till som Håkan på scenen också för att ta sig vidare.

Sylvester Schlegel tycks flirta lite med The Arks och Ola Salos svartvita färgsättning när de vann med The worrying kind.

Tv-skärmarna bakom honom på scenen har svartvita mänster som byts ut succesivt.

Studiomannen Henric von Zweigbergk är som vanligt årets stora stjärna för oss i pressen. Här har vi precis fått smoothies som han mixat till. Mums och tack, Hence!

Hence von Z håller upp Ellen Benediktsons kläder på galge. En blå och svart klänning. Snyggt och sobert, men lite tråkigt känns det, tycker jag.

Hon fortsätter att imponera. Jag vet att folk inom produktionen ser Ellen som en definitiv Andra chansen-kandidat åtminstone, och att hon sjunger lika bra varje genomsjungning, tar i och använder hela registret är faktiskt imponerande.

Men ett problem är att det här är en växa-låt. Man kan behöva höra den flera gånger för att ta den till sig. Fördelen för henne är att komma direkt efter flera upptempo- och gladpop- dance- schlagerlåtar. Det gör att hon bryter av och kan få folk att minnas henne.

Ellen Benediktson sjunger verkligen bra och där kan hon få sina röster. En bra röst som imponerar i en ballad kan alltid få röster, men förra året var det väl minst två unga okända tjejer som sjöng ballader som inte lyckades imponera trots att de sjöng bra.

Songbird sticker nog ut lite mer som sång än vad förra årets tjej-ballader gjorde, men det kan ändå bli tufft för Ellen här i första delfinalen.

Ellen Benediktson sjunger sin Songbird ute på plattformen i publikhavet som också Linus Svenning använder.

Där är hon omgiven av gula ljuskannor och här på plats blir det väldigt stämningfullt.

Hon har en häftigt raspig röst och den här låten bryter av från resten av startfältet hittills eftersom det är en ballad.