Oj, jag har aldrig hört Sylvester Schlegel sjunga. Att han skulle ha en så ljus sångröst förvånar mig. Och dessutom gör han en hel del partier i nån slags falsett.

Det här är mer Håkan Hellström:igt än The Ark. Svensk pop och precis som för Håkan är det inte sångröstens kvaliteter som är hans styrka. Men han behöver leverera sin Bygdens son med ett jäkla röj och pondus på scenen för att lyckas få det att funka den här veckan.

Ellen Benediktson gör något som nästan liknar en fransk liten visa fast på egnelska. Med enkelt gitarrkomp sjunger hon låten Songbird som enligt rykten var ämnad för Frida Öhrn från Cookies and Beans ursprungligen.

Ellen har en skönt raspig röst som imponerar på skiva. Ska bli intressant att höra hur det låter imorgon, för det här är verkligen inte lättsjunget.

Alvaro Estrella gör en svårsjungen modern poplåt om att ligga, både i köket och på kaffebordet, redan innan man hinner till sovrummet.

Det är Justin Timberlake och cool pop och r nb-light med en rejält porrig text.

Och en hook som går ”boom boom boom, never made it to the bedroom” och vad säger ni om textraden: ”Bumping and grinding and a lickedy split”.

Och okej, jag erkänner. Jag råkade komma med en liten spontan applåd i pressrummet.

Redan i första takten skrattar jag till när jag hör Elisa Lindströms Casanova. Det här är klassisk svensk dansbandsschlager med lite Linda Begntzing-shuffel-känsla, inklusive ganska rätt rejält corny text.

”Du är en å-å-å en casanova å-å-å en gudagåva”.

Men jag är inte lika övertygad nu som jag varit innan om att det här är finalklart.

Jag skrattar åt mig själv när jag sjunger med, självklart kommer jag sjunga med under repen, och bugga till den här på efterfesten. Men samtidigt känns det som att inget hänt sedan Charlotte Nilsson som hon hette då, vann Eurovision 1999.

Linus Svenning sjunger om saknaden efter sin bror. Refrängen är så effektiv som få andra än Fredrik Kempe kan få till. Det här kommer tilltalas av alla som gillat Nordman-musik. Det här är svensketno, med rejäl hook i ”Kära bröder, vad kan man göra när ett hjärta blöder”.

Livsfarligt på lördag, när den är så här effektiv efter en halv genomlyssning. Och Linus sjunger makalöst bra.

När låten tycks ta slut men kör en refräng till så har jag fullständigt smält redan. Jag upprepar: Livsfarligt!

Mahan Moins låt heter Aleo, ett påhittat ord som hon vill ska betyda gemenskap.

Det här är modern dance och hennes röst känns Cher-vocodad i refrängen. Låter lite märkligt vid första uppspelningen faktiskt.

Refrängen är nästan pratad med hooken i ”Get up get up get up”, och jag sjunger med i refrängen när den i slutet upprepas fyra gånger. Ja, fyra gånger!

Yohios låt heter To the end.

Det är långt från Heartbreak hotel tycker jag. Men absolut inga japanska tongångar trots att det var vad han saknade förra året. I stället mycket mer amerikanskt radioskval i popgenren.

Att Andreas Johnson och Peter Kvint varit med och skrivit låten märks också väldigt tydligt.

Gladpop med ganska effektiv refräng, som också får mig att tänka på Ulrik Munthers låt från förra året.

Nu är det dags för uppspelningen. Det är mycket journalister på plats för att vara onsdagsuppspelningen. Närmare 40 stycken här. Häng med nu så ska jag berätta hur det låter.

Veckans låtar spelas upp för pressen kl 18. Då kommer jag självklart blogga allt jag kan om låtarna. Häng med här i bloggen då!

Linus Svenning och hans management har slagit vad om hur länge bilen kan stå kvar på lastzon utan att få böter. Det tycks som ganska länge faktiskt. Nu har snön och frosten slagit till.