Nu har alla artister repat en sista gång. Jag ska hålla koll lite på vad som händer under resten av repet också. Igår verkade programmet lite långt så vi får se om de strukit fler av mellanakterna.

Under tiden kan ni kolla in det här. Det är filmat under det första genrepet igår på dagen när Azerbajdzjans artist står på scenen och sjunger Hold me.

Petra Mede får ju inte säga vilken som är hennes favorit, men vi kan kanske gissa att Farid Mammadov tillhör en av dem?

Möjligen är Ryan Dolans nummer lite för gay. Jag tycker att det är snyggt, betydligt bättre än den töntsliskiga förhandsvideon, men de barbröstade dansarna med tribal-tatueringar kan ge viss white trash-känsla.

Samtidigt är det här Irlands bästa låt på hela 2000-talet tror jag. Och Ryan levererar den med charm i ett rockigt nummer.

Georgiens Nodi och Sophie sjunger starkt tillsammans i den här vackra balladen, men faktiskt är det bildproduktion, ljus och pyro som gör att det här växer till en superfarlig vinnarkandidat ikväll.

Nu så! Margaret sätter den där viktiga blicken i öppningen. Nu flackar hon inte som hon gjort varenda repetition.

Hon repar utan den tajta klänningen igen. Hoppas att den inte strular till den där blicken för henne ikväll.

Det här är nordiskt svalt och snyggt och Margaret Berger levererar rätt leenden och rätt blickar genom hela repet.

Italiens Marco Mengoni är verkligen en ny Eros Ramazzotti. Den här balladen tror jag går hem hos både jury och telefonröstare. Och nu har Marco ryckt upp sig, hittar kameror och verkar inte lika osäker som han gjort tidigare.

Igor och Zlata repar utan scenkläder igen. Zlata i jeans och kavaj. Vovkovinskiy verkar mindre nervös nu och går nästan i takt som han ska.

Zlata Ognevich sjunger bra.

Att döma av röstavlämningsordningen kan Grekland ligga bra till bland jurygrupperna.

Men det här känns ju så mycket mer som ett spektakel än en låt.

Kanske lite kul i och för sig när instrumenten börjar lysa i mörkret. Och Agathon Iakovidis lyser ju alldeles av sig själv mitt i kaoset.

Farid är återigen så nervös att han skakar. Jag börjar fundera på om det här är ett trick från Azerbajdzjans delegation, att man ska tycka om honom för att han verkar så nervös men ändå lyckas leverera sången?

Eller, jo det gör han ju så klart hyfsat, men den svenska kören, Jennie, Alvaro och Fernando bär sången framåt genom hela låten.

Det här numret är ett av årets snyggaste. Kanske åker vi till Baku igen nästa år. Inte helt säker på att jag är bekväm med det…

Eythor är ingen usel sångare. Och det här är verkligen en låt för alla som tyckte att Eurovision var bättre förr. Då när alla länder sjöng på sitt eget språk och halva arenan upptogs av en full orkestersättning.

Så där. Lyckades jag?

Okej, jag ska försöka skriva något snällt om den isländska snarkfesten nu då. Jag lovar att försöka.