Till skillnad från tidigare år kommer artisterna inte ge några presskonferenser förrän efter sin andra repetition. I stället blir det meet & greets med intervjuer av speed dating-karaktär.

Det här lär bli kaotiskt när favoriterna gör det. För så här ser det ut under den första, Österrike tillhör ju inte förhandsfavoriterna direkt. Men den österrikiska artisten Natalia Kelly, som kom 20 minuter sent (schemat börjar bra…) drog genast till sig journalisterna och fansen som ville få en bild av henne på scenen.

Natalia ser ni i mitten där längst fram uppe på scenen.

Och sen vid sidan av scenen bakom en hord av fans som ville fram och få sig ett litet snack. Fyra personer får dela på två minuter och sen vidare till nästa grupp.

Det som är härligt med Eurovision är hur fullständigt okända personer under två veckor får känna sig som superstjärnor med all uppmärksamhet.

Efter meet & greeten fick jag mig en kort pratstund med Natalia mest för att stämma av hur allt kändes inne i arenan.

– Ljudet var fantastiskt, det brukar det ju aldrig vara på ett första rep, men jag och min kör ville aldrig gå av scenen. Allt känns välorganiserat och backstageområdet är riktigt mysigt, säger hon.

Till och med i Kalle Anka råder Eurovision-feber just nu.

Carola, Loreen, Danny, Saade, Perrelli och Abba får finna sig i att avbildas som invånare i Ankeborg i nästa nummer av Kalle Anka & Co.

Kalle tar sin bil över bron till Malmö för att försöka kränga Eurovision-souvenirer och tydligen är det här första gången som en svensk stad avbildas i en större Kalle Anka-serie.

Skaparna bakom den nya serien är den svenske manusförfattaren Jens Hansegård och den norske Kalle-tecknaren Arild Midthun och med tidningen följer också en skön poster.

Loreen och Danny ser ut så här i Kalle Anka-versioner.

Arild har till och med gjort en version av mig i Kalle Anka-variant (för att marknadsföra serien så klart, jag är inte med i serien, men ändå väldigt smickrande och skoj tycker jag.)

Ackrediterad press får varje år en Eurovision-väska med pressmaterial och lite annat smått och gott.

Vissa länder försöker överträffa sig själv med turistbroschyrer och presenter. Föra året fick alla på plats i Baku till exempel en prydnadssak med olja i från det statliga oljebolaget.

Men nåt sysslar inte Sverige med. Här nöjer man sig med presshandbok, schema, en Malmö-karta, ytterligare en broschyr om Malmö och en om Skåne.

Och så en liten liten godispåse med karameller.

Men väskan är den snyggaste och mest praktiska som jag fått under mina sju år på Eurovision sedan 2006.

Robin Paulssons talkshow ”Robins” spelas i vanliga fall in i Slagthuset i Malmö. Nu jobbar man intensivt för att riva Robins-riggen för att kunna inrymma all Eurovision-press som vill bevaka evenemanget.

Biosalongen där repen visas på storbildsskärm är kvav, varm och svettig.

Inte förrän i morgon har man hunnit riva Robins scenografi så man kan öppna upp hela teatersalongen med 900 platser för alla intresserade Eurovision-journalister.

För tillfället måste man ta sig upp för en trappa dessutom, så måndagens salong är inte helt handikappvänlig om man säger så.

Men de svenska arrangörerna hade inte riktigt förväntat sig att över 100 journalister skulle vara på plats redan idag. Trots att de kanske borde ha begripit. Sverige är ett oerhört populärt land inom Eurovision-kretsar. Många här bokade sina resor och sitt boende så fort det blev klart att Malmö skulle stå värd för tävlingen.

Att man då plötsligt bestämde sig för att stänga de första repen och förpassa pressen till en lokal långt från arenan gör knappast att hardcore-fansen bland journalisterna bokar om sina resor.

Hoppsan, jag trodde jag var tidig. Men i Slagthusets biosalong där man kan följa repen på storbild har redan ett hundratal journalister samlats (många bekanta ansikten, det här är hardcore-fans).
I det anslutande meet & greet-rummet är det för tillfället lite brist på elkontakter och här finns inga skärmar att följa repen på mellan intervjuerna.

Nu har jag varit i Malmö i totalt två timmar. Jag har precis hämtat ut min ackreditering i presscentret intill arenan och precis nu börjar första repet. Men för att se det är jag tvungen att åka tillbaka till centrala Malmö där Slagthuset fungerar som tillfälligt presscenter de första dagarna.
Kanske skulle man då också haft ett ackrediteringscenter i anslutning?
Väl vid arenan är avspärrningarna många och skyltarna få. Jag får fråga mig fram.
Men när jag till slut hittat rätt och fixat min ack och nu är på väg tillbaka till Slagthuset så träffar jag denna glada trio.

Jag var bara lite för tidig helt enkelt. Så nu borde folk förhoppningsvis hitta. Men skyltarna borde nog egentligen börja redan på perrongen och ännu tydligare säga var delegationer ska gå respektive press.

Det verkar som att handläggarna på migrationsverket klantat till sig rejält när det gäller ackrediterade journalister under Eurovision song contest.

En reporter för den etablerade Eurovision-sajten ESCkaz.com, störst på Eurovision-nyheter i länder i det forna Östeuropa och tidgare Sovjet-stater har fått nej på sin visum-ansökan, trots att hon beviljats ackreditering av SVT och EBU.

Anledningen är att migrationsverket vänt sig till det inte helt demokratiska landet Azerbajdzjan för att dubbelkolla om journalisten är godkänd medlem av deras delegation.

Problemet är bara att journalisten aldrig ackrediterats via Azerbajdzjans statligt kontrollerade tv-bolag, utan via den internationella delegationen.

Så Azerbajdzjans delegation satte helt enkelt stopp för en oberoende journalist under Eurovision och svenska migrationsverket passar också på att anklaga henne för urkundsförfalskning på köpet.

Smart jobbat, migrationsverket!

Så här skriver ESCkaz.coms chefredaktör Andy Mikheev på fanforumet ESCnation:

”Avslaget till visumansökan lyder:

”Som en bilaga till din ansökan har du bifogat ett brev från European Braodcasting Union som bekräftar att du har ackrediterats. Det svenska migrationsverket har kontantat Azerbajdzjans nationella tv-bolag. De säger att du inte är en del av Azerbajdzjans delegation. Så ditt bifogade brev tycks vara manipulerat”

Vad i helvete! Hon är ju del av den internationella delegationen, det står tydligt på hennes inbjudan. Hon har bifogat kontaktuppgifter med SVT och EBU som kan bekräfta hennes ackreditering. Inbjudan kommer från SVT och är undertecknad av den svenska producenten. Och så vänder de sig till det azeriska tv-bolaget?”

Eftersom det inte finns någon svensk ambassad i Azerbajdzjan är det för sent att överklaga ansökan. Det gör att den oberoende journalisten förlorar pengar för hotellbokningar och flygbiljetter.

Som ni har märkt har jag tagit det lugnt här i bloggen ett tag.

För er som följer mig på twitter har ni kanske sett att jag haft en del annat för mig, både privat och i jobbet, men nu är det snart dags att börja fokusera på bloggandet igen.

På måndag kör repetitionerna igång i Malmö arena. Jag ska som varje år försöka förse er med allt ni kan tänkas veta om vår artists uppladdning, hur det går för Robin Stjernberg under repetitioner och förberedelser, men också få med så mycket intressant som möjligt av allt som händer bakom kulisserna i Malmö så häng med här i bloggen.

Robin har sitt första rep på söndag den 12 maj, så vet ni.

Medan jag avnjuter lite ledighet på en takterass i Madrid så repar Petra Mede och Edward af Sillén för fullt inför ESC. Idag lade Edward upp den här bilden på sin instagram. Petra som Frida i ABBA. härligt, va? jag längtar mer och mer efter att få se vad mer de hittar på!

Okej då. Ett öppet brev till. Jean-Pierre hann ju aldrig vara med igår men tidigt imorse plingade det till i mejlboxen igen:

God morgon allesammans! 🙂

Jean-Pierre Barda
Creative Director