Camilla Henemarks brev till sina forna bandmedlemamr fick snabbt svar från först Dominika Peczynski, skrivet bara 11 minuter efter att Camilla skickat sitt brev:

Hej Camilla,
 
Tack för ditt mail. Det var fina ord. Tyvärr är det ord som inte på något vis speglar ditt handlande. För mig betyder ord ingenting. Man kan bara döma en människa på hur hon eller han agerar.
 
Hälsningar,
Dominika

En timme och 19 minuter efter Camillas brev kom så ett långt och utförligt svar från Alexander Bard:

Kära Camilla

Jag tar gärna upp din tråd där den faktiskt betyder någonting. Jag är gärna din bror, jag betraktar dig genom allt, genom vått och torrt, som min älskade syster. Vi kan båda vara extremt krävande människor, Camilla, men du anar inte hur mycket jag älskar dig som min anima, som min kvinnliga syskonsjäl, som min genuina medmänniska. Du är på alla sätt och vis en fantastisk människa! Tiden mellan återföreningen och Melodifestivalen var fantastisk och rolig på alla sätt och vis. Mitt leende är alltid äkta. Tro mig!

Att sedan ha ett band ihop, att vara ständigt offentligt tillsammans, att faktiskt leva tillsammans via offentligheten, det är något helt annat. At ha ett band ihop handlar om kreativitet, inspiration, talang, hårt arbete, och framför allt om ett slitsamt och krävande samarbete. Det handlar om hårda sessioner i musikstudion och replokalen snarare än ändlösa telefonsamtal och terapisessioner. Aldrig så mycket terapi och häng tillsammans skapar inte några låtar, skapar inte någon musik, skapar inte någon show, skapar inte någon underhållning. Det är två vitt skilda saker.

För mig betyder den nyckfulla kärleken från publiken (och då har ändå Army Of Lovers de varmaste och lojalaste fansen av alla artister) ingenting jämfört med kärleken till de nära och kära, till syskon, familj, tvillingsjälar. Därför betyder det väldigt mycket att du sträcker ut en hand till ett syskonskap oss emellan som jag gärna tar emot. Men att syskonskapet skulle betyda en förpliktelse att jobba ihop i en banduppsättning som jag inte ser kreativa möjligheter i eller upplever någon lust och hunger att turnera med, det tror jag inte alls på. Återigen, det är vitt skilda saker.

Snarare tvärtom: Om att fortsätta Army Of Lovers för mig med La Dominika och Jean-Pierre men utan dig skapar möjligheten till ett verkligt syskonskap och helande oss emellan privat så är jag helt för det. Faktumet är att det är det jag tror är möjligt, och det är så jag vill ha det. Därför röstade jag ja till den nya banduppsättningen på det möte där ett majoritetsbeslut togs om att Army Of Lovers ska vara Jean-Pierre, La Dominika och jag tills vidare. För att jag tror kreativt och arbetsmässigt på den idén, men även av omsorg för alla inblandade, inklusive dig, min älskade syster!

Vi kommer garantera att träffas snart igen och samarbeta i andra sammanhang, Camilla. Varför inte i någon kommande tv-show? Under tiden ska du veta att du har min kärlek, mitt hjärta, min respekt som medmänniska, min underbara och alltid lika fascinerande syster! Under tiden har jag betalat Pouls fakturor åt oss och alla andra kostnader som hamnat på bandets bord under Melodifestivalsatsningen och produktionen av det nya albumet, där dina insatser lyser som allra klarast. Det bjuder jag mer än gärna på, det har varit enormt givande.

Jag lovar att slåss för Army Of Lovers alla värderingar och kreativitet med La Dominika och Jean-Pierre, en satsning i taget. Då med den uppsättningen som idag har personkemin, kraften, generositeten, och det garanterade ömesidiga förtroendet att kunna genomföra detta arbete bäst och kreativt kraftfullast. Nu går vi vidare!

Kram och genuin syskonkärlek
Alexander

Ja, nu har ni fått läsa. Jag vet inte hur länge den här öppna mejlkonversationen kommer pågå. Jag kommer inte per automatik publicera allt, men hittills tycker jag att breven varit så pass intressanta att jag gärna delat dem med er. De har alla skickats med mig på öppen kopia, så de är skrivna med avsikt att ni alla också ska kunna läsa dem.

Igår fick ni se Camilla Henemarks starka reaktion på bilderna där Alexander Bard hugger sönder en uppblåsbar docka som många uppfattat som en avbild av Camilla.

I veckans avsnitt av Schlagerkoll pratade hon för första gången om det och hon öppnar upp sig om känslorna efter att återigen ha sparkats från Army of Lovers.

Nu har Camilla också valt att svara på det öppna brev som Alexander Bard och övriga Army of Lovers skickade till Camilla och oss i pressen och gav henne sparken.

Jag fick ta del av det brev som Camilla valt att skriva och hon har bett mig att publicera det i sin helhet så att ni också får läsa det:

Alexander, och ni andra som undertecknat nedanstående.

Jag har gått genom livet utan att göra tillräckliga försök att reparera det som har gått sönder. Detta har kostat mig ångest och själslig smärta, som skapats bland annat genom trasiga relationer till dem jag en gång älskade.
För mig betydde en återförening med Army of Lovers en chans att förstå och hela den smärta som jag burit på så länge. Jag var livrädd men jag tog chansen och även om jag råkade ut för ett smutsigt efterspel, där jag än en gång fick sparken offentligt, vet jag att jag gjorde rätt. Det får inte vara
bortkastat.

Bråk och offentlig smutskastning har pågått kontinuerligt med Army of Lovers i över 20 år – trots att Armys värderingar alltid i grunden har handlat om kärlek och tolerans. Det är också de värderingar jag själv sätter högst. Jag tror på kärleken. Men det är en sak att tro och en annan att lyckas leva efter sina ideal. Det svåra frågan är ju hur vi i vår vardag kan realisera kärlek och tolerans.

Som offentlig person är det lätt att förgiftas av ett cyniskt sätt att se på omvärlden, ofta baserat på en rädsla att man snart kommer att försvinna ur rampljuset. En del av mig är nog just cynisk, medan en annan del försöker hitta ett svar på vad som är meningen med allt. Varför ska jag kliva upp på morgonen? För drygt ett år sedan gjorde jag knappt det. Jag har kommit tillbaka till livet efter år av självmordstankar och fått hjälp att klara av vardagen i form av ett stödboende. Jag har ändå ibland svårt att hitta ett existensberättigande.

I dagens samhälle fokuserar vi alldeles för lite på att lyssna och samtala. Dagarna fylls av flyktiga statusuppdateringar. Vi premierar fortfarande vassa armbågar och ett högt röstläge. Men jag kan se att vår längtan efter mjuka värden, baserade på samtal och lyhördhet, vinner mark. För mig är det väldigt svårt. Jag vill skrika tillbaka! Men som tur är har jag idag fler kärleksfulla människor omkring mig, som hjälper mig att reflektera och fokusera på det längre perspektivet och inte reagera i affekt på andras utspel.

Människans förmåga till aktiv problemlösning har visat sig leda till bättre psykisk hälsa. Det är genom att identifiera våra känslor och förändra våra egna tankemönster som vi kan utvecklas och ta ett större individuellt ansvar när det till exempel gäller att hantera konflikter. Det terapeutiska samtalet fungerar preventivt och förebygger själslig smärta. Det terapeutiska samtalet stöttar oss att leva enligt våra ideal.

Terapi var mitt villkor när Army of Lovers skulle försonas och vara med i årets Melodifestival. Det var huvudanledningen till att jag ställde upp. Vi har alla möjlighet att välja vilken väg vi vill gå och jag har bestämt mig att fortsätta min väg mot försoning. Ett steg i taget. Helst inte ensam. För ensam är inte stark. Eller som jag skrev i det nya slutkapitlet till pocketupplagan av min självbiografi Adjö det ljuva livet.

”Jag krävde att vi skulle gå i terapi under resans gång, och nu har vi tagit hjälp av psykoterapeuten Poul Perris (rektor vid Svenska institutet för kognitiv psykoterapi), tidigare sångare i bandet The Facer.
Han är otroligt intelligent och intresserad av både människor och banddynamik. Förhoppningsvis kan han lära oss att vara mer rädda om varandra. Jag känner ingen bitterhet längre. Bitterheten försvann när jag bestämde mig för att dö. Jag har jättelätt att förlåta nu, sedan jag kom tillbaks till livet. Det känns lyxigt.
Försoning.
För mig betyder det harmoni. En känsla av lättnad.
Lär dig livets stora gåta: Älska, glömma och förlåta. Det behöver kanske inte vara svårare än så.”

Kärlek och försoning önskar

Camilla Henemark

Nu finns senaste avsnittet av Schlagerkoll. Förra veckan satte jag mig ner med Robin Stjernberg för att kolla läget efter finalen och inför Eurovision.

Och sen bjöd jag hem Camilla Henemark till mig för att kunna sitta ner och faktiskt få höra hennes version av allt som hände under och efter Army of lovers medverkan i Malmö.

Hon berättar bland annat hur hon är rädd att någon galning ska ta efter Alexander Bard som på scenen högg kniven i en uppblåsbar docka som många hävdade var en La Camilla-docka:

Som ni nog märkt kommer inget avsnitt av Schlagerkoll den här veckan. Men nästa vecka är det dags igen för ett specialavsnitt som ni kan se fram emot.

I mellanperioden innan Eurovision drar igång på riktigt så kommer vi köra några specialavsnitt varannan vecka innan vi kör på med full kraft igen från slutet av april.

Men jag har ändå träffat tre schlagerpersoner den här veckan. Två kommer medverka i specialavsnittet av Schlagerkoll som kommer efter helgen. En av dem bjöd jag hem till mig på fika. Det var jättetrevligt.

Och så veckans hemliga gäst! Känner ni igen henne?

Och nej, anmärk inte på att min skjorta inte ser ut att sitta tokbra. Det är ändå sex veckors turné som satt sina spår…

Melodifestivalen är över. Men deppa inte ihop för det. Schlagerkoll med Tobbe & Trus fortsätter!

Vi kör på, nu varannan vecka fram till Eurovision.

I veckans avsnitt är Erik Segerstedt, Kim Kärnfalk och Josefine Crafoord gäster. Missa inte när Kim pratar om ”fittklappen” till exempel…

Här har ni hela avsnittet.

Nu har SVT äntligen släppt alla röstningssiffror. Här nedan ser ni dem i tabellform.

Och när jag stod och väntade på en taxi för att komma hem såg jag hur Anton Ewald och Janet Leon hoppade in i samma bil. Jag kunde så klart inte låta bli att ta en bild.

Antons pappa fick inte följa med utan han fick ta en egen bil…

Jag avslutar bloggandet där. Åtminstone för just nu. God morgon allihop. Eller sov gott. För det ska jag hem och göra nu.

Jag brukar ju alltid försöka ta en sista bild från festen. Så när Anton Ewald stod utanför festlokalen vid Friends arena i kylan såg jag till att ta den av honom.

Och han brände så klart av ett riktigt Anton-leende som bara han kan göra.

Hmmm…

Men Janet Leon var ju också där. Och stod och hängde med Anton. På lite behörigt avstånd. Med blicken riktad åt ett annat håll som att hon var lite oberörd.

Som alltid såg jag till att stanna till efterfesten stängde. Det är ju lite grann mitt mål varje år att lämna festen sist av alla. Och det gjorde jag i stort sett även i år.

Artisterna som var kvar tills vakterna föste ut oss var hela Timoteij, Anton Ewald, Janet Leon och så låtskrivare som Dimitri Stassos och skådisarna Gustaf Hammarsten och Per Andersson.

Henric von Zweigbergk var kvar, Rennie Mirro och Erik Segerstedt likaså bland de allra sista få när ljuset tänts och vakterna inte ville annat än att få gå hem de också.

Många stod och hoppades på att någon skulle styra upp en efter efterfesten-fest. Och jag tror att några åkte till artisthotellet som ligger vid St Eriksplan i Stockholm, men jag kände att det var för långt att åka dit.

I stället åkte jag till redaktionen för att blogga färdigt. Och det har jag alldeles strax gjort, så snart får jag gå hem och sova. Ganska välförtjänt känns det som…