Jag funderade igår på om Ulrik har balls nog för att fylla upp den här arenalåten.

Det har han. På dagens repetition visar han det.

Mickstativet förresten. Det plockas inte ut. Ulrik kastar det bara åt sidan medan han sjunger. Lite som Molly gjorde förra året.

Mellan genomsjungningarna passar Ulrik på att plåta ut i publiken. Eller om det är ett självporträtt på scenen.

Och så får han en genomgång av nummeransvariga Mari Ryberger.

Svart och en sammetsjacka med knappar hela vägen upp blir Ulriks scenkläder på lördag.

Ulrik Munthers låt är verkligen inte lättsjungen. Det är oerhört mycket U2 och arenarock och han tar i från sin botten för att sätta hela låten under repen.

Det måste han göra. Och han klarar det. Betydligt säkrare än jag trodde första gången jag hörde låten.

För det här är en stor låt.

Ulrik gör ett i sig enkelt nummer. Han står framför skärmen. Först med ett mickstativ och sedan plockas det bort.

Bakom honom snurrar en stjärnhimmel. Som övergår i jordklotet. Som övergår i en stadshimmel. Som övergår i en vägtunnel.

Det här är snyggt.

Vissa säger att det påminner om Beyoncés FN-låt I was here, (fast med betydligt mycket mindre skärm bakom honom) men jag tänker mest på Madonnas Ray of light-video.

Snyggt är det. Väldigt snyggt.

Nu är det dags för Ulrik Munther. En välvd skärm har precis sänkts ner på scenen. Här kommer det spelas upp en video medan Ulrik står framför och sjunger.

Terese Fredenwalls nummer är enkelt vid ett mickstativ och Terese med gitarr i mycket motljus.

Men varför hon vänder ryggen till och går från mickstativet i tre steg för att bara vända sig om och gå tillbaka förvirrar mig.

Min kollega Helena Trus sprang precis på Petra Mede i arenan. Hon är här för att repetera.

Japp så är det, Petra ska medverka i en mellanakt på lördag eller öppningsnumret närmare bestämt om jag förstått rätt. Det ska gå i Eurovision-tema så klart. En kärleksfull drift med hela Europa-finalen om jag kan lita på mina uppgiftslämnare, och det kan jag allt som oftast.

Med till arenan är också den lilla bebben:

– Jag mår bra, säger Petra till Trus.

Så här ser Terese Fredenwalls scenkläder ut på galge.

Ser spännande ut. Vem som håller upp kläderna? Ace of Base-Jenny Berggren.

Tack Pierre, för detta!

Masen har plockat fram Carola-fläkten som blåser snyggt i Terese hår.

Låten kan få svårt att hävda sig den här veckan, men det är absolut inget fel på den. En fin radiolåt.

Terese Fredenwall sjunger bra, rösten har fått nåt filter på sig så hon låter lite autotunad, lite elektro som Maggie Reilly.

Terese Fredenwall har med sig två musiker med runda vita skärmar bakom sig på scenen.

Det här är oväntat snyggt. Ser ut som två solar.