Man får verkligen tacka Sony Musics Filip ”lill-Bert Karlsson” Adamo för att han vet hur man får in lite glädje i en fest där stämningen liksom aldrig riktigt infinner sig.

Nyss stod man på marken och så plötsligt sitter man där högt upp i luften på axlarna och får ett nytt perspektiv på festen.

Vid 02 var det dags för Janet Leon att dra sig tillbaka. Då kände hon att hon stuffat nog på dansgolvet och längtade efter sängen.

Det blev aldrig någon dans med Martin Rolinskis fru Katarina. Jag ville ju bugga med henne, men det spelades aldrig någon sån låt tyvärr. Men jag fick hänga lite med dem i alla fall. Och vi får kanske en andra chans i Karlstad, Katarina?

Eddie var så klart besviken över att inte ha tagit sig vidare. Men han vill definitivt vara med i Melodifestivalen och tävla igen nästa år. Kanske var det vad han och hans låtskrivare Thomas G:son stod och pratade om här vid sidan av dansgolvet.

Under natten hörde jag hur det snackades om att G:son börjat snacka med några av gubbarna i Ravaillacz att han ville skriva låtar till dem. Det bekräftades också när jag råkade höra Johan Rabaeus säga samma sak när jag gick förbi.

Så tro inte att det bara behöver vara en engångsgrej, En riktig jävla schlager. Det här kan bli ett helt album.

Jag måste förresten bjuda på de här bilderna från tidigare på kvällen när State of Drama kom till festen. De skakade två flaskor skumpa och det mesta av innehållet hamnade på undertecknad.

Det är alltså jag som står i förgrunden med nacken mot kameran. Eller rakt i skottlinjen skulle man så klart kunna beskriva det som…

Runt halv två-tiden hade äntligen dansgolvet kommit igång inne på festen. Fredrik ”Benke” Rydman utmanades av både Rennie Mirro och Filip ”lill-Bert Karlsson” Adamo.

Bakom dem syntes också en något suddig Janet Leon. Kanske var hon bara suddig i min kamera…

Janet var så klart besviken över att inte ha gått vidare. Men det stoppade henne definitivt inte från festen.

01:25 fick jag ta den här sista bilden på Johan Rabaeus tillsammans med sin fru Camilla Thulin som gjorde gubbarnas kläder innan de drog sig tillbaka till hotellrummet.

– Ser jag full ut? För jag är full! skrattade Johan.

Camilla kommer även resa till Malmö nästa vecka. Hon gör ju som alltid Army of lovers scenkläder:

– De kommer du gilla. Det är dyrt. Riktigt dyrt. Inget plast inte, berättade hon.

Gubbarna i Ravaillacz gick inte helt oväntat och la sig tidigt. Claes Malmberg som varit sjuk drog sig tillbaka redan 0:50.

Så där ja, hej och god morgon. Nu är jag tillbaka i Stockholm igen och tänkte väl försöka sammanfatta kvällen och natten för er som inte var med på festen (och för några som var med på festen men antagligen inte minns allt). Häng med här i bloggen under förmiddagen.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det var en av de lugnaste efterfesterna som jag varit på under mina åtta år på Melodifestivalen. Stämningen var inte dålig, men något avslagen. Antagligen för att det var så många som förlorat på något sätt.

Men samtidigt var det Eddie Razaz och Amanda Fondell som höll igång längst på dansgolvet tillsammans med grabbarna i State of Drama.