Efter en snabbrepris går Gina in i greenroom och pratar med artisterna.

Sen fortsätter Ginas resa till Italien och jakten på svar.

Det går så där…

Nu sitter sången för Janet, men hon blir lite andfådd på sina håll.

Numret känns fortfarande lite rörigt. Det känns som att Janet är lite osäker på sina kameror fortfarande. Det kommer hon få öva på ikväll.

Men den långa tonen sätter hon snyggt!

Det strular fortfarande för Janet Leon att hinna få på sig tygstycket. SVT komemr bli tvungna att låta henne springa förbi catwalken och gå rakt upp på scenen imorgon, det är jag övertygad om för nu blev det rejält försenat medan Naim Josefi, hennes kläddesigner fäste tyget vid henne.

State of Drama levererar sin låt bra. Det är ett enkelt nummer med bandsättning och tyvärr händer det inte så mycket mer än att podierna ändrar färg och sångaren vid ett tillfälle går ner på knä.

Under repet faller lite av Tommy Körbergs glitter ner över dem. Det är typ det mest spännande. In med lite pyro!

Men publiken är med här. Skellefteå har en riktigt bra arenapublik i dag.

Nu tycks Caroline af Ugglas ha bestämt sig för att sjunga med stativ.

Det känns lite märkligt när hennes dansare kommer in som kör – men bara mimar.

För den enda röst man hör är Carolines.

Men samtidigt är det coolt hur hon plötsligt omges av kopior av sig själv.

Det ser jag ju nu i såna här närbilder. Och har också fått mig förklarat.

Martin Rolinski behöver inte stanna på catwalken. Han får gå rakt förbi publiken och upp på scenen för att hinna in i sin bur.

NU kör dansarna både med scenkläder och färgad yoghurt som smetas ut över burarnas väggar. Martin gör den gladaste låten den här veckan.

Amanda Fondell har fått bort några av de värsta teatraliska rörelserna som jag irriterat mig på. Det här är coolt och snyggt och personerna bakom speglarna syns bara några få gånger i bild. Det ska ju helst också bort till imorgon så klart.

Men det engelska uttalet alltså. Det stör jag mig på. Trots det gillar jag Amanda Fondells nummer och låt. Det här är suggestivt och konstigt-coolt.

Dags för gubb-fyran. Claes Malmberg ser inte riktigt lika trött ut som på dagrepet. Men nu har han ju hunnit sova middag å andra sidan. Nu tycks Johan Rabaeus få till koreografin bättre än han lyckat smed tidigare.

Och Ravaillacz sätter kamerorna betydligt bättre än under repen. Som jag sa skulle de skärpa sig när det var viktigt. Och det gör de nu. Lite i alla fall.

De får med sig hela arenan i handklapp.

Och högst jubel hittills inne i arenan.