Dags för första genrepet.

Nu går Hence von Z igenom att det här är ett genrep. Att man därför kan komma att bryta vissa nummer om det skulle behövas.

Men samtidigt genomförs det här repet som en riktig sändning, för att det ska kunna användas som reserv om något skulle hända med sändningen imorgon.

Dessutom, för att man ska testa alla tider och se till att programmet klaffar, så testar man även omröstningar och omsjungningar. Där har resultatet lottats för att ingen ska vara förberedd. Så att det är så nära en sändning som möjligt.

Mitt under publikuppvärmningen så bryts allting för ett frieri. En man i publiken faller ner på knä och friar till sin Anna.

Hon svarar ja.

Tur det. Grattis!

Nu är jag på plats inne i arenan. Henrik Olsson håller i publikuppvärmningen i år tillsammans med ett band. Just nu intervjuas Christer Björkman på scenen som berättar lite om arbetet med Melodifestivalen.

Huskörsveteranen Dea Norberg står för sången tillsammans med Frida Pettersson och en Johan som jag tappade efternamnet på.

Mycket schlagermedleyn så klart.

Två av mina kollegor värmer upp i gympahallen som knäcker extra som pressrum här i Karlskrona.

Och ja, mannen som studsar till vänster ÄR Markus Larsson.

Karlskrona kommun fixar mat till oss stackars utsvultna i pressen. Det tackar vi för. Arenan ligger en bit från närmsta matställe och när det är stressigt för oss är det här världens lyx. Tack så mycket!

Nu så, ska det funka. Och Masen har dragit igång fläkten rejält i Caisas hår. Vi får väl gissa att det ska vara lite ner utsläppt ikväll.

Sista genomsjungningen lämnar fortfarande en del att önska.

Och ja, jag blir lika rädd för de studsande ballongerna varje gång de kommer farande ut i publiken. Livsfarligt för en bloggare med fokus nån annanstans.

Vi får se om jag blir lika rädd i kväll på genrepet. Nu måste vi lämna arenan men jag återkommer med blogg ikväll under genrepet så klart.

Strul med en länkkamera får Henric von Zweigbergk att bryta numret, men han säger i stället:

– Nej hörni, jag tycker inte det funkar med saxen alltså.

Alla i arenan börjar skratta. Inklusive Michael Feiner och Caisa.

Blev precis uppmärksammad på Caisas coola skor av Poplights reporter här i arenan.

Martens-kängor blingade med nitar. Snyggt.

Andra genomsjungningen går bättre. Men det är en bit kvar fortfarande. Caisas lugna parti i sticket låter inte bra från parkett. Det behöver sitta för att det ska bli bra på lördag.

Numret är också lite studsigt och flängigt utan att för den skull kännas skojigt. Det hårda behöver bort och in med mer glädje.