Det kom ett sms:
”Gosa e tydligen inte bara en dans. Vem kunde ana att ordet hade flera innebörder”
Ni missar väl inte? Med dagens Klick! följer den här ursnygga Schlager-specialen som håller under hela cirkusen. Köp läs och njut. Den kostar bara 15 spänn och då får ni vanliga Klick! också!
(Och jag säger inte det här bara för att jag själv är på framsidan)
Ljuset och hela numret i den här låten är roligare än Mary N’diayes Gosa. Men nervositeten kan göra att det inte håller.
Sången måste sitta. Självsäkerheten måste vara där. Låten är grymt effektiv. Den klistrade sig fast på min hjärna direkt. Vissa avskyr den, men jag älskar det.
Men det räcker inte om det inte håller på scenen.
Så där ja, andra försöket kom saxofonen med också.
Men när Caisa börjar sjunga låter hon lite svajig. Nervös i de första raderna.
Refrängerna funkar. Då har Caisa hjälp av Anna Nilsson i kören. Men verserna är fortfarande svajiga. Caisa berättade igår att hon aldrig använt in ear förut och det är inte lätt att lära sig.
Men lösningen måste vara mer dub från kören i verserna.
Saxofonöppningen försvann så Michael Feiner bröt repetitionen direkt.
Hans och Caisas nummer ska ju inledas med Mickes sax-solo. Men det blev det inget med alltså.
Nu sjunger Anna Järvinen ut bättre. I dag hör jag hela texten i låten och ögonen lyser stundtals till så det ser ut som att hon har roligt på scenen.
Men när genomsjungnignen nätan är över kan hon inte låta bli att på scenen andas ut, pusta, så det syns hur nervös hon ändå tycks vara.
Jag kan inte riktigt bestämma mig om Anna Järvinens kläder. Är de tantiga? Passar de? Jag lutar åt att jag inte är överförtjust.
Men sången är fortfarande skört vacker. Ibland måste ju det få räcka eller hur?
Anna Järvinens pianist bakom flygeln missade stolen när han skulle sätta sig och föll platt på marken. Det tog 20 sekunder för honom att hitta upp igen, men jag hann inte slita upp kameran tyvärr.
Efter genomsjungningen bryter både han och hela stråkkvartetten ut i gapflabb.
– Sorry, fnissar han från scenen.
Sista genomsjungningen skippar YOHIO mimningen och sjunger. Men det låter inte helt rent.
Han har mycket poser för sig, men ganska ofta ser han mest lite skrämd ut, som Bambi. Det kanske bara är en del av looken, men det ser lite märkligt ut.
Sången sitter så där. Han håller igen vissa partier och det blir en hel del falska toner. Men det här numret har verkligen lyft med scenkläderna och utan dansare.