Danny kom precis fram och frågade vad vi skrev och om vi var snälla, jag och mina frenemies Schlagerprofilerna som sitter intill. Men det är vi självklart inte om vi inte måste.

Sen frågade han om vi skrivit nåt snusk, så jag förklarade för honom vad ”Watersports” var för nåt och varför han inte ska ha färgglada näsdukar i bakfickan.

YOHIO gör veckans glamrock-låt, men det är ganska mörkt, inte så mycket glädje som den pudelrock som tävlat tidigare kommit med.

Jag funderar på varför YOHIO egentligen är med i tävlingen. Det här är ju inte den typ av musik han brukar göra.

Dags för YOHIO och jag förstår inte riktigt vad husdansaren Jessica Klingberg gör när hon ligger på en snurrande platta, och slingrar in sig i YOHIOs ben.

Det kom ett sms från Eric Gadds läger:

”Gadd har marinblå smoking. Inte grått. Det är det snyggaste man kan ha”

Så ni får ursäkta en tydligen färgblind schlagerbloggare.

Efter andra genomsjungningen tar Gadd ett snack med SVT-produktionen och sitt skivbolag. Han är allt annat än nöjd med medhörnignen när han går på catwalken:

– Det där får vi skita i nu, men det måste ni lösa!, fnyser han när han står och pratar med Hence von Z och en ljudtekniker.

Men de förklarar att det inte går att ställa ut monitorer längs med hela catwalken.

– Men en wedge längst ut då? försöker Gadd.

– Ska du springa fram till den då eller? Det är ju när du tar in publiken på catwalken som det blir snyggt, konstaterar Henric von Zweigbergk, studiomannen.

Lösningen tycks bli att han till imorgon kommer få en in ear trots att han tidigare kallat det för ”lök”.

Det är mindre 90-talssoul och mer svensk poprock à la Gessle över Eric Gadds låt. Jag sjunger med. Det känns som en självklar radiohit.

Frågan är hur han står sig i konkurrensen på lördag.

Grått, grått och grått i olika nyanser. Det är Eric Gadds färgval.

Eric är inte nöjd med ljudet ute på catwalken.

– Grabbarna säger att de upplever en tajmingdifferens när jag är där ute. Men att sätta på mig in ears för det känns lök. Men å andra sidan har ni sagt att ni inte vill ha nån monitor där ute, säger han och hänvisar till SVT:s produktion.

Så där, nu får Eric Gadd köra sin Vi kommer aldrig att förlora med kameror för första gången.

Han kör ett enkelt nummer med banduppsättningar. Men varför har han två mickar? Ser lite skoj ut.

I slutet av numret tar han loss ena micken och går ut på catwalken.

Eric Gadd väljer som sagt att köra sitt soundcheck inne på scenen. Det görs eftersom han använder monitorer och inte in ears, då måste de soundchecka på scenen.

Vi får sitta och lyssna på när Eric jobbar igenom så ljudet låter i micken precis som han vill ha det.

– Kan vi bryta låten där? nästan ryter han för att istället gå igenom mick för mick hur det låter.

– Hur mycket tid har vi för soundcheck? frågar han och får fem fingrar, lika med fem minuter.