Portugals ballad med banjo sticker inte ut trots att Filipa Sausa sjunger bra. För er som använder det korta inslaget för att kissa så gör det inte så mycket om ni blir sena tillbaka.
Jag var lite tveksam till Vitryssland under första repet, men nu har de ryckt upp sig,t rots att de fortfarande tycks sjunga om wieners (pillesnoppar eller korvar) i stället för winners.
Det är snyggt när bandet med hjälp av dolda linor (tror jag) lutar sig bakåt så de ”trotsar gravitationen” som de sjunger.
Ungern funkade ju i går. Kanske kan Vitryssland ta sig till final. Det var väl ett tag sen om jag minns rätt.
Kurt Callejas This is the night är precis samma gladpop som Malta skickar varje år. Men det saknas alldeles för mycket glädje i Kurts framträdande, trots att han själv strålar på scenen.
Det behövs mer energi!
Kurt har svenska låtskrivare i ryggen Johan Jämtberg och Mikael Gunnerås som skrivit låten med sångaren. Men Kurt behöver mer tryck i låten. Dessutom fortsätter han att ta så falska toner så det gör ont. Vi vill ju ha alla svensklåtar i final, Kurt. Shejpa upp det här i morgon!
Joan Franka från Holland har sin fjäderskrud i håret och trallar till gitarrplinket, som så klart är fejk för all musik i Eurovision är förinspelad.
Hon har släpat med sig lägereldar in på scenen, men än så länge har hon hållit fjädrarna borta från elden. Kanske ska man hoppas på ett litet missöde i morgon för att liva upp sändningen något?
Det blir två ballader i rad och Makedonien ska vara glada att Kaliopi är en stark sångerska för annars hade hon varit helt uträknad efter Serbien.
Jag har lite problem med att hon knappt tittar in i kameran. ela öppningssekvensen står hon som en operadiva och ”tar in publiken”.
Hon har en skolad operaröst och det funkar bra till den här rockballaden, men ylandet förstår jag inte alls. Ett rejält gallskrik. Hjälp. Har hon ont?
Serbiens superstjärna Zeljko Joksimovic är först ut i andra semin. Hans suggestiva balkanballad växer, men jag tycker ändå att Nije ljubav stvar är en av hans svagare tävlingslåtar.
Han vinne rpå sin utstrålning och hur han fullkomligen äter kameran.
Det börjar precis i tid här i Baku. Bra jobbat. Loreen går på om en dryg halvtimme.
Klockan 21 svensk tid börjar det. För oss här i Baku vid Midnatt. Och då dröjer det ännu en dryg halvtimme innan Loreen går upp på scenen.
Det här genrepet är det som bedöms av jurygrupperna i de olika länderna så det är enormt viktigt att allting sitter. Jag håller tummarna för att Loreen gör så bra ifrån sig som hon bara kan. Som jag förstått det är arenan utsåld. Jag sitter i presscentret och följer allting på tv-skärmen här inne för att se hur det ser ut i tv-rutan.
Jag bloggar under de 18 låtarna, men sen klappar jag ihop för natten.
I väntan på genrepet. Ett helt galet klipp från ”iransk stats-television”: Eller kanske inte.
Säga vad man vill om årets värdland, men de är oerhört måna om att vi i pressen ska trivas. I pressrummet finns en stor mängd vänligt sinnad och hjälpsam personal, till skillnad från förra rået i Tyskland eller Ryssland 2009 för den delen. Dessutom finns här kylskåp med vatten och läsk. Färsk frukt i mängder, nötter och russin, azeriskt te och olika lokala sötsaker och bakverk. Allt bjuds det på.
dessutom har man seda några dagar börjat dra igång grillen på kvällarna. Arenan ligger långt från några restauranger, men nu bjuder man på grillade köttfärsrullar, kyckling och lammkotletter för oss som jobbar här hela dagarna. Till det en gudoligt god sås, fetaliknande lokal ost, färska tomater och små gurkor.
Mums! (Här är alltså klockan redan 22.20 när jag skriver detta. Det kurrar alltså lite i magen.