Slovakiens Max Jason är glamrockare med stor pudelfrilla och en ganska trist gitarrrock med massa trummor. Dessutom med ett litet parti growlande. Inte min kopp te.

Estland har en riktigt stark ballad i år. Ott Lepland sjunger bra, men det händer väldigt lite i Kuula. Typ ingenting alls. Och jag tycker att Ott blundar lite för mycket. Men bland balladerna kan den bli farlig.

Turkiets Can Bonomo känns som en bräkande kamelhandlare från dåliga 40-talsfilmer om Arabien. Numret är ungefär lika engagerande. Usch. (Och inga mordhot nu, jag säger ju bara vad jag tycker).

Han sjunger Love me back bakom ett stort lakan och dansarna har mantelvingar som fladdrar och skakas på scenen, men jag tycker väl att han kunde ha skakat sina lakan när han vaknade i morse.

Georgiens Anri Jokhadze kliver på efter Loreen med något helt annat. En upptempolåt som får igång publiken. Det kommer han vinna på rejält. speciellt om de är hyfsat igång efter Euphoria.

Öppningen i Loreens nummer är toksnyggt med ett effektivt ljusblixtrande.

Hon tar det hyfsat lugnt, men genomför ändå ett starkt rep och man har fått både snön att funka och en slowmotioneffekt på slutbilden där hon landar efter upphoppet.

Men jag ser ingen förändring i kläderna.

Jag tyckte det var lika mycket fransar fortfarande. I och för sig tycker jag att det funkar hyfsat bra i låten, men många andra tycks ju vara oroliga för att det ska vara för konstigt.

jag har tills vidare plåtat av storbildsskärmen här i presscentret tills jag får tillgång till bra bilder från våra fotografer som är på palts inne vid scenkanten.

Spännande att se de nya kläderna. Får se hur mycket hon ändrat.

Oj då, nu är Koratien på scenen. det är ett coolt nummer, men jag tror at Nina Badric riskerar att hamna lite i skymundan efter Slovenien. Slovenskan tog liksom musten ur en med sin pampiga megaballad.  Nebo är et svalt och coolt nummer. Kanske lite för coolt.

Sloveniens Eva Boto har en pampig balkanballad som växer vid varje lyssning, men också genom hela framförandet, precis som Molitva gjorde. Inte så konstigt eftersom Verjamem har samma upphovsmän.

det finns en kvinna med på scenen som står för en del ylanden. Hon har ett vitt skynke kring huvudet och ser allmänt märklig ut, men Eva Boto kompenserar det med att se alldeles fantastiskt charmig ut.

Det här är en av mina favoriter från när ajg bara lyssnat på låtarna i iPoden.

Bulgariens Sofi Marinova har ett häftigt utseende. Hon är inte vacker. Men stencool på scenen. Det passar till henne supptempo-östdisco Love Unlimited.

Hon sjunger betydligt bättre än de upptemposångerskor som tog sig vidare i går, men det håller inte riktigt hela vägen och hennes engelska är mer eller mindre urusel.

Ukraina tillhör ofta mina favoriter, men Gaitana ylar sig igenom repetitionen, det känns inte som hon har nån botten utan bara diskant i rösten. Hennes gigantiska leende känns inte äkta under repet och varför hon har blommor i sitt hår vet nog inte ens Anders Glenmark.

Men det här är upptempo och det saknar vi lite grann så det kan nog gå vägen när Gaitana slappnat av.