Portugals ballad låter precis som man ka föreställa sig. Det brukar innebära plustecken hos mig, men i år är Filipa Sousas Visa Minha lite lite för uppenbar tycker jag. Men hon sjunger starkt.

Dessutom behöver Filipa titta upp lite mer. Hon blundar sig igenom nästan hela framträdandet och visst är det okej när nån får feeling, men vi som tittar vill gärna få vara med henne också.

I Sverige kommer ni få se ett inslag från arenan. Som defintivt är värt en kisspaus.

Det låter som vitryska sångaren sjunger We are the wieners, vi är snopparna alltså.

Kanske bättre än att de utropar sig till vinnare i alla fall med textraderna We are the winners, we are the heroes. För dit lär de inte nå.

Sången är stabil och den här poplåten maskerad som ett rocknummer är inte så särskilt dålig, men finalbra? Tveksamt.

Sångaren i Litesound hann sjunga halva första versen innan det plötsligt blev helt tyst. Efter fem knäpptysta sekunder jublade publiken lite, men sen får gruppen börja om från början med sin We are the heroes.

Ingen aning varför, men nu får de köra i alla fall.

Maltas Kurt Calleja känns itne helt bekväm på scenen. Han tar några trevande danssteg i poplåten i midtempo som har svenska upphovsmän.

Sången är okej men inte mer, aj aj aj, nej jag ändrar mig. Inte alls okej. Falskt, surt, oj oj oj.

Tur att han är snygg, så har han nåt att komma med i alla fall.

Varför Joan Franka från Holland har en fjäderskrud på sig framgår aldrig av låten. You and me har inget med indianer att göra, men jag har förstått att fjädervippan på huvudet är hennes gimmick.

Mer än så behöver vi nog inte behöva förstå.

Hon gör en liten trall på gitarr, men låter rejält raspig på rösten nu, inte som det låtit på skiva. Dessutom ser Joan osäker ut på scenen, missar kameror och flackar med blicken.

Makdeoniens Kaliopi får också jubel här i presscentret. Hon sjunger bra, men ylandet i låten tycker jag låter märklgit, betydligt märkligare än Björkkopian från Albanien.

Serbien är först ut. Zeljko Joksimovic har en ganska enkel låt. Betydligt enklare än hans Lane Moje, Leila och Oro som tävlat tidigare med honom själv och andra artister, men hans utstrålning är lika stark som tidigare.

Och här i presscentret är han Eurovision Royalty. Jubel från pressen och fanjournalister här.

Jag sitter och följer allt på skärmarna så klart så att ni får all info ni kan tänkas behöva. Häng med!

Hysteri utanför Hilton här i Baku när Jedward lämnade presskonferensen. Jag fick tag i edward och frågade om luggarna. Quiffs up or down in the final?

– Gee, we don’t know yet, svarade han och gjorde en grimas.

John studade förbi och boxade mig på armen.

– Swedish tv guy, you’re everywhere! Woohoo.