Jedward borde inte vara uppe så här sent, men det är de och hoppar och studsar runt på scenen med samma energi som de alltid tycks ha.

Luggarna ligger ner, jag trodde att de skulle ha lyft dem till det här genrepet, men de kanske har bestämt sig för att ha liggande luggar i år(?!).

Irland har fått ett kanonbra startnummer och det lär gynna de här killarna. Så länge småtjejerna får vara vakna till klockan 22:20 när röstningen påbörjas.

Jag är inte lika säker på balkan-popen från Moldavien längre. Trackshittaz kan överraska och knipa en finalplats. Pasha Parfeny är charmig på scenen, men han flirtar mindre med kamerorna på det sena repet. Om han är trött nu är frågan om han håller i morgon kväll.

Det är annars en helt okej gladpopig balkanlåt med medryckande scenshow.

Österrikes Trackshittaz har fått halva Baku att sjunga med i sin woo woo-refräng. Den är inte helt chanslös även om jag skulle vilja det. Tjejerna i kören har fått självlysande klänningar på sig och ledlampor i trosorna, men det gör inte Woki mi deim popo till en högkvalitativ låt direkt.

Mellanmjölken från Ungern hamnar nog utanför finalen. Lite av samma anledning som Schweiz kommer få kämpa för att lyckas ta sig vidare så är det här också en helt okej låt, men den säger ingenting. Den sticker inte ut. Compact Discos Sound of our heart är ett habilt hantverk, men det vinner man sällan priser för.

Discolåten är en bagatell, men när man får se äkta glädje på scenen så går det inte att motstå. Tanterna är helt gudomliga. Vackrare än några andra på scenen just för att de är så kramgoa. Att de dessutom har med sig en stenugn på scenen och bakar bröd gör allting knäppt och galet, men på ett bra sätt.

Självklar finalist och kanske Loreens största hot på lördag.

Soluna Samay från Danmark har ryckt upp sig från första repet, men hon blundar fortfarande när hon får feeling i stället för att titta in i kameran och charma tittarna.

Stor risk för en Anna Bergendahl här. Kan hänga på några få poäng om hon tar sig till final eller inte, då behöver allt sitta.

Slutet sätter hon bättre än öppningen.

Cyperns Ivi Adamou har ett av första semins snyggaste nummer. Det är stilrent och coolt, om än väldigt, väldigt mycket Elena Paparizou. Till och med i färgerna.

Dessutom har hon problem att sjunga La La Love samtidigt som hon dansar. Speciellt jobbigt blir det efter ett dansbrejk där hon ska ta några säkra toner som inte alls sitter.

San Marinos Valentina Monetta fortsätter missa kameror som om hon var Sebastien Tellier (Frankrike 2008, googla hans fantastiska framträdande), men här är det av misstag.

Nervositeten tycks också ha satt sig på stämbanden för The social network song låter inte särskilt bra i kväll.

Israels fjamsbidrag är snäppet bättre än Montenegro. Izabo kan åtminstone sjunga, men det ironiska i numret funkar itne på mig. Han ler falskt genom halva låten, det känns jättekonstigt.

Finska Pernilla är inte alls lika nervös som hon var tidigare i dag.

Nu ler hon och hennes härliga utstrålning går igenom rutan (jag sitter ju och ser repet på en storbildskärm i presscentret). Även sången är starkare än på det tidiga repet.

Pernilla förtjänar verkligen att gå vidare i morgon, även om pressen här i Baku tycks tro att hon gör det.