Azerbajdzjan har återigen snott åt sig en alldeles förträfflig kör från Sverige. Dessutom gör Lars Wallin artistens klänning.

Jedward studsade in som duracellkaniner, men tyvärr för snabbt förbi mig så jag hann bara fånga deras ryggar när de intervjuades av Ell, Nikki och de andra två kvinnliga programledarna som jag inte minns nämnet på.

Danska Soluna Samay kom i sin hatt och med gitarren i handen. jag tror nästan de vuxit ihop alla tre. Och kolla in tatueringen på armen. En stor papegoja.

Jag gillar hennes låt, ”Should’ve known better”. Folk säger att det finns risk att hon faller som Anna Bergendahl, men jag tror hon tar sig till final.

Ell & Nikki vann förra året och nu agerade de värdar på välkomstfesten. Som ni ser i bakgrunden höll man fortfarnde på att lägga ut röda mattan när den här bilden togs. Då var klockan 19.10 och festen skulle ha börjat 19…

Inte så kul för dem att visa upp det här kaoset så klart. Innan kvällen var över, eller snarare, innan alla artister passerat förbi på röda mattan, hade de båda suckat högt och tydligt både tio och tjugo gånger.

Och dagsljuset var fullständigt borta.

Azerbajdzjan har arrangerat den hittills sämsta välkomstfesten jag varit på i Eurovision-sammanhang.

När den skulle börja klockan 19 lokal tid var den stora röda mattan utanför ännu inte ordentligt på plats. Det dröjde ytterligare 45 minuter innan alt var i ordning och man kunde släppa in de första artisterna. Under tiden tvingades alla läders delegationer vänta i sina bussar för de skulle släppas fram i bokstavsordning.

Vissa länder fick sitta i sina bussar i upp till tre timmar innan de släpptes in. Loreen kom bland de sista länderna och hon hann knappt komma in i festlomalen innan någon ropade i högtalarna att alla skulle gå ut igen för att titta på ett fyrverkeri.

Fyrverkeriet bestod av tre smällar och lite regn i olika färger, det var över på ungefär en och en halv minut. Då lämnade den svenska delegationen festen igen efter ungefär 20 minuter på plats.

Dessutom: Alla artister och delegationer var så klart svinhungriga när de väl släpptes in i festlokalen. Men där fanns det bara sittplats till fyra personer per land och dessutom tog de betalt för maten som serverades.

Ni kan gissa att det svenska gänget var rosenrasande.

– Så här får det inte gå till nästa år. det här ska jag ta upp på nästa möte, suckade Christer Björkman efteråt.

Som ni ser på bilden var det redan kolsvart ute när Loreen och Christer kom till festen.

Eftersom det blev sånt enormt tryck på Loreen efter första presskonferensen kommer hon bara ge enskilda intervjuer på hotellet. Därför lämnar vi nu presscentret och arenan för att hinna få oss ett snack med henne.

Här kan ni själva se lite från Loreens rep idag.

En av reportrarna som lyckades fånga Loreen var en kvinnlig rysk tv-reporter.

Men där får Loreen se upp. Hon har en viss förkärlek för att bli väldigt närgången med artister.

Förra året på efterfesten höll hon sig tätt tätt intill ryska artisten Alex Sparrow. Då hånglades det en hel del får man väl säga.

Så här mycket folk ville ta bilder på Loreen och ställa egna frågor efter presskonferensen. Betydligt fler än för till exempel Jedward kan jag säga.

Georgien som nu håller presskonferens efter Loreen har knappt hälften så många journalister inne i presskonferenshallen.

Loreen har med sig Christer Björkman, kören och sin dansare Ausben på presskoferensen.

Första frågan ställs på azeriska och är så lång att moderatorn efter drygt en och en halv minut avbryter kvinnan och frågar om hon har någon fråga överhuvud taget. sen översätter han och Loreen får svara på frågan vad låten betyder för henne.

En journalist undrar om Loreen bytt ut sin dansare för att han såg ut att tappa henne under första repet.

Det såg ut som det var någon annan som lyfte dig i dag.

– Va, om jag bytt min dansare? Nej absolut inte. Det var en repetition. Han tappade mig inte, jag avbröt.

Du är en av favoriterna. Hur gör du för att inte bli tokig av uppmärksamheten?

– Jag läser inte så mycket. Jag försöker hålla fokus. Jag försöker att inte göra det här så stort. Det här gör jag för publiken, det handlar inte om mig det handlar om oss att vi gör något tillsammans.

Är det här din image, eller är den skapad för ditt sound?

– Nej nej, det finns ingen image, jag tror det är därför folk gillar mig för att jag är mig själv.

En holländsk journalist ber Loreen att spela in låten på marockanska och att den skulle kunna sälja bra i Holland.

Sen frågar en journalist om hon är nöjd med bildproduktionen som just nu innehåller mer visa bilder och inte lika mycket närbilder.

Du var inte så förtjust i de vida bilderna va?

– De vida bilderna måste också vara där, jag gillar dem, man måste ha dem också.

Mer än så blev det inte i dag.